Sparat under: Ekonomi, Planering, Väntan | Etiketter: homosexuell, insemination, lesbisk, väntat
Det är tråkigt att vänta, utan att veta vad man väntar på. Dels väntar vi på att höra ifrån IVF-kliniken och få veta att vi står i kö hos dem. Det var ungefär en månad sen vi försökte få tag på dem på både telefon och mail för att ställa några frågor, men vi har fortfarande bara fått svar på mailen att någon annan kommer att höra av sig. När vi mailade tillbaka för att kolla om de glömt oss så fick vi bara beskedet att ”någon annan” som kunde svara på våra frågor skulle höra av sig så fort som möjligt, men det var tre veckor sedan. Förhoppningsvis ringer de väl när de får vår remiss. Men ganska jobbigt att behöva skaffa sig en remiss bara för att få svar på några enkla frågor. Men jag är så less på det här så jag orkar inte ens bli upprörd längre.
Vad väntar vi mer på? Danmark har vi lagt på is ett litet tag. Så i det fallet väntar vi mest på mer energi, reslust och några månadslöner. Vi får se när vi åker ner nästa gång. Men det är ganska skönt att inte känna stress över det på några månader.
Sparat under: Donator, Insemination - Landstinget | Etiketter: ivf, provrörsbefruktning, spermadonator, Umeå, väntetid
Idag har vi varit i kontakt med IVF-kliniken i Umeå för att försöka ställa oss i kö för IVF-försök. Det känns bra att ha fler alternativ ifall att det inte fungerar med inseminationerna i Danmark.
Den privata kliniken där vi gjorde undersökningarna före första inseminationen ska skicka över fertilitetsutredningen till kvinnokliniken som i sin tur skickar en remiss till Umeå. Kötiden för spermiedonation är ca 1 år. Vi tänker fortsätta försöka med våra resor till Danmark några gånger till innan vi går över till IVF, men det är skönt att redan ha ställt oss i kö så vi slippper den proceduren senare i processen.
Kötiden kan kortas ner om man har en privat donator, man flyttas då fram i kön. Vill man inte ha en privat donator kan man välja att korsdonera. Det vill säga att vi fixar en donator som donerar till ett annat par och vi får ”deras”. Båda vinner på det om det är så att man inte vill veta vem donatorn är. Vi får se hur det blir för oss.
Sparat under: Insemination - Juridik, Jobbet, Planering | Etiketter: berätta för chefen
A berättade om våra planer ganska tidigt eftersom hon arbetar inom handels och har svårare att styra över sin kalender än vad jag har. Hennes chefer var bara positiva och har sagt att det är okej att hon tar ledigt när vi behöver åka iväg för inseminationerna. För mig har det känts som att det är mer som står på spel eftersom tanken är att jag ska bli gravid, föda barnet, och stanna hemma den första tiden och amma, och ibland är ju inte det en arbetsgivares högsta önskan… Särskilt inte när den anställde (jag) nyligen blivit tillfrågad och tackat ja till att driva ett större projekt på två år.
Mitt dilemma blev att det skulle kännas som att jag ”lurats” om jag tackade ja, och sedan blev gravid och måste ha en vikarie. Samtidigt kändes det ju helt vansinnigt att tacka nej till en sån här chans, bara för att man KANSKE kan bli gravid. Det är ju inget som säger att vi kommer att lyckas, och då skulle jag sitta där och vara bitter. Så jag tackade ja och vi har ändå fortsatt försöka.
Det hade nog känts lättare att skylla en eventuell graviditet på att ”det var oplanerat”. Men det är ju lite svårt att hävda att en insemination som är planerad ut i minsta millimeterdetalj inte skulle vara ”med mening”. Nästa gång vi inseminerar kommer att vara försök nummer fyra. Jag har hittills varit ”sjuk” två gånger och det känns som att jag inte kan vara sjuk något mer utan att det verkar som att jag har avdelningens i särklass sämsta immunförsvar eller en stor dos av hypokondri. Så nej, planen var att prata med chefen. Trots att jag hellre hade löneförhandlat INNAN jag lägger alla kort på bordet…
Jag pratade med henne igår. Det var SÅ SKÖNT! Hon var otroligt förstående och hoppades att allt skulle gå bra. Hon hade själv en väninna som gått igenom samma procedur som oss med insemination i Danmark så hon visste redan en hel del om hur det går till och förstod att vi behöver ta ledigt med kort varsel.
Hon var glad för att jag berättat eftersom hon då kan hjälpa mig att ”ljuga” och planera in möten så att jag slipper säga att jag inte kan vara med av okänd anledning. Och när jag behöver åka så kan jag ta semester i efterhand. På så sätt slipper jag hemska karensdagar också! Med tanke på jobbet så öste hon en massa beröm över mig och sa att om hon bara tänkte jobbmässigt så är det absolut viktigaste att jag är med HÄR och NU eftersom det är nu vi startar upp och ska försöka få igång rutiner och arbetssätt i det nya projektet. Hon sa ”du vet, en bebis tar ju ändå nio månader att tillverka så vi hinner ju med mycket på den tiden! Så jag är inte orolig alls!”
Det kändes oerhört skönt att höra. Idag skickade jag i princip en kärleksförklaring till henne på mailen och skrev att hon är världens bästa chef!
Sparat under: Donator, Insemination - Utomlands, Inseminationer, Planering | Etiketter: byta donator, insemination i danmark
Mens igen. Därav blodet. Och tårarna.
Svetten däremot, kommer av det soliga vädret. Alltid nåt.
Egentligen hade vi ju redan anat att ägget inte hade släppt, men vi hoppades ju så klart ändå. Vi funderar på att byta donator. Vi pratade med en barnmorska från MamaMia på Pride som sa att det är vanligare än man tror att man inte är ”kompatibel” med sperman och att det därför kan vara en idé att byta. I Umeå är det rutin att byta donator vid varje insemination av just den anledningen.
Vi tar nog en paus nu på några månader och inväntar några lönecheckar innan vi kan fortsätta. Vi får se när ägglossningen börjar närma sig om vi verkligen klarar att stanna hemma.
Vi bloggar vidare om föreläsningarna från Pride en annan dag. Nu väntar soffan.
Nu är årets Pride avslutad! Vi har haft jätteroligt och helt okej väder. Vi bodde hemma hos M:s kompis som i sin tur sov hos sin kille, så det var lyx! Vi kom ner på onsdagen och åkte ut och dumpade all packning och sedan tog vi oss in till parken och skaffade band. I parken träffade vi tre kompisar från samma stad som oss - en busig liten kille och hans mammor. A fick äran att mata honom och flera timmar senare hade hon fortfarande majsgröt runt halsen!
På torsdagen gick vi på en föreläsning om närståendeadoption som var väldigt intressant. Bara det var värt ett eget inlägg så ett sådant kommer senare. Efteråt träffade vi två tjejer som vi fått kontakt med genom den här bloggen. Vi gick iväg och lunchade och de var jättetrevliga! De har en bebis på gång i magen som är 13 veckor. Jättekul att träffa några som varit i samma sits som oss och som faktiskt lyckats med den stora bedriften att bli med barn!
Vi hann med några fester också, men eftersom vi nyligen gjort en insemination så var fest- och dryckhumöret inte på topp. Men det blev nåt glas vin ändå. På torsdagen var vi på tjejfesten på Alladin och på fredagen blev det utgång med M:s kompisar. På lördagen var det meningen att vi skulle gå på Ginafesten på söder, men vi drog en liten vals om att vi var helt ”urfestade” och inte pallade att ”dricka” en kväll till. Det är svårt att vara nykter en hel vecka på Pride utan att någon ska misstänka något…
Paraden var jätterolig! Vi hoppade i och ur lite här och var för att både hinna se och gå. Favoriterna är ju såklart regnbågsfamiljerna, stolta föräldrar, Golden ladies och, som det visade sig för A:s del, BDSM-bögarna som nästan tänkte ragga upp A efter att hon hänfört råkade ropa ”Shit!” åt deras dräkter. Efter det kom det en fotograf och och blixtrade kort på A i typ en hel minut. Nu idag så har vi återfunnit bilden både på Nyhetskanalen och i dagens Metro!
Nu är vi hemma igen och har två veckors semester kvar! På fredag ska vi testa om det blev någon bebis, något som jag starkt tvivlar på…
Sparat under: Insemination - Utomlands, Inseminationer, Undersökningar | Etiketter: ägglossning, insemination, timing
Nu är vi hemma igen. Har åkt nattåg från klockan 19.00 igår och var framme klockan 04.00 i morse. Inseminationen gjorde vi 24 timmar efter att ägglossningsstickan slog om. Jag frågade på kliniken om det kanske är lite tidigt i och med att det inte är säkert att ägget verkligen släpper efter 24 timmar. Men hon sa att det är väldigt ovanligt att det släpper efter 36 timmar, och eftersom simmarna lever i 24 timmar så är det bra med tid. Så vi körde på det.
När vi väl var på kliniken så frågade jag lite mer om det och då sa hon att vi kunde testa en ny ägglossningssticka 24 timmar efter inseminationen för att se att den verkligen ägt rum. Stickan kan inte längre känna av något LH-hormon när ägget väl har släppt.
I morse testade jag och trots att det nu var så väldigt ovanligt så hade jag trots allt ett stort fett positivt ägglossningstest i handen som blinkade elakt mot mig. Vilket alltså betyder att vi åkt tre flygplansturer, två tågresor och en färja, köpt sperma och insemination för tusentals kronor, samt lagt ner två dygn helt i onödan eftersom det har gått 24 timmar sedan inseminationen = spermierna är döda och ägget har ännu inte släppt.
Varför VARFÖR varför gjorde vi inte ett ultraljud på kliniken? Barnmorskan tyckte att det var onödigt eftersom det är så ovanligt att det släpper så sent så det behövdes inte. Men om man inte blir gravid, är det inte läge att kolla upp vad som kan vara ovanligt då?
Just nu känns det som att vi ger upp för ett tag och kör igång igen senare, när vi hunnit bli lite rikare och mindre uppgivna. Det håller inte att betala över 10 000 i månaden utöver alla andra utgifter. Nu ska jag gå och vältra mig i ångest. Trevlig semester.
Nu sitter vi på Arlanda och väntar på att nästa flyg ska gå. Åkte hit i morse klockan 7.35 och nästa flyg till Köpenhamn går kl 14.10. Därefter tar vi flyget till Ålborg klockan 17.15. Det blir mycket flygande idag… Sista minuten-biljetterna blev mycket billigare än tåg och färja denna gång. Mindre roligt för mig som är dödligt flygrädd. Förhoppningsvis kanske detta gör att jag lär mig…
Har tid hos Gaia klockan 10.00 i morgon!
Sparat under: Insemination - Juridik, Insemination - Landstinget, Insemination - Utomlands, Planering | Etiketter: insemination, pris, Umeå
Nu har vi ställt oss i kö inom den svenska sjukvården också. Som en plan B. Kötiden kan vara allt från sex månader till två år, så det är lika bra att börja köa i fall det skulle vara så att inseminationerna i Danmark inte fungerar. Däremot är det dyrare för oss att gå genom den svenska sjukvården eftersom varje insemination kostar 10 000 kr för lesbiska. På klinken Gaia i Danmark betalar man 3500 danska kronor för insemination med öppen donator. Det är ungefär 5000 svenska kronor.) Förut kostade det 8000 kr i Umeå för lesbiska, men det har nu höjts. För heterosexuella par däremot, så är insemination med donerad sperma helt gratis.
Landstingsstyrelsen i Västerbotten antog nedanstående regler 2006-01-18:
”För kvinna som är registrerad partner eller sambo med en annan kvinna gäller att utredning erbjuds ske inom landstinget till sedvanlig patientavgift. Par som efter utredning anses lämpliga för donatorinseminationsbehandling, AID (assisterad insemination med donator), kommer att erbjudas remiss till IVF klinken Norrlands universitetssjukhus för sådan behandling. Paret får finansiera behandlingen själv, detta på grund av att oförmågan till graviditet är orsakad av annat än sjukdom.”
Är det konstigt att man hellre åker till ett grannland som behandlar alla lika? Hoppas att inseminationerna funkar och att vi inte behöver använda plan B.
