Sparat under: Om oss, Planering | Etiketter: chefen, föräldraledighet, inseminera, lesbisk, nytt jobb, vänta barn
Innan vi skaffar barn har vi bestämt att vi båda ska ha fast jobb. A har arbetat på ett ställe i fyra år som fast anställd, och har nu avancerat till ett annat företag. Men jag, M, har pluggat på universitetet och har bara jobbat som timanställd eller i projekt. Det här med barnaskaffade har därför varit lite knepigt. Vi har ändå drömt och planerat, men samtidigt hoppats på att jag också ska få en fast anställning. Och i fredags fick jag det!! Det känns superbra!
Men när man börjat på ett nytt jobb vill man ju inte bli gravid det första man gör. Rent krasst får ju inte chefen säga någonting om det, men man vill ju ändå inte skapa dålig stämning eller få någon att känna sig lurad. Är man två lesbiska kan man ju inte heller skylla på att det ”bara blev utan att det var meningen”, som heterosexuella kan. Man råkar ju inte direkt sätta sig på ett plan till Danmark och bli inseminerad lite så där hastigt och lustigt. Tyvärr.
Planen är fortfarande att starta upp processen någon gång till sommaren. Då kommer jag att ha jobbat i lite mindre än ett år. Sen kan man ju fortfarande jobba medan man väntar på att ungen ligger och gror. (Om det nu lyckas bli något barn…) Om man helt hypotetiskt låtsas att en bebis föds våren efter, då har jag i alla fall jobbat i drygt ett och ett halvt år. Ju fler gånger man får inseminera desto längre kommer jag ju också att ha jobbat. Är det okej att få barn när man jobbat så länge? Okej som i känslomässigt alltså. Lagen är ju redan på vår sida.
3 kommentarer än så länge
Kommentera
Rad och paragraf bryts automatiskt, e-postadress visas aldrig, HTML tillåten:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Jag tänkte likadant innan jag började, hade visserligen jobbat ett tag men var på en helt ny tjänst närjag gjorde första inseminationen och undrade vad min arbetsgivare skulle tycka om jag lyckades.
Kommentar av Nylsa oktober 3, 2008 @ 6:06 e mNu gick ju den tyvärr åt helvete och under ett och ett halvt års försökande så insåg jag att det faktiskt är sig själv man måste tänka på i första hand, inte arbetsgivaren.
Om det går fort, grattis – det löser sig alltid med jobbet på något sätt. Om det inte går fort, se till att göra vettiga saker under tiden. Det går inte att sätta hela livet på vänt medan man försöker, särskilt inte om det drar ut på tiden, då blir man bara ännu mer deprimerad.
Lycka till!
Måste hålla med Nylsa, tänk på er själva i första hand, vad ni vill, inte på arbetsgivaren eller omgivningen. Det finns inga garantier för när/om/hur det kommer lyckas. Man har rätt att skaffa barn precis när man vill som lesbisk oxå, även om man inte kan skylla på att ”det bara blev så”. Förstår precis hur ni menar och tänker, men försök att håll nere kraven och planerna, försök leva och ta allt som det kommer, men vänta inte för länge.
Kommentar av jennie oktober 4, 2008 @ 3:17 e mÅ självklart, LYCKA TILL!
Tycker du ska skita i jobbet och köra på så fort som möjligt.
Kommentar av Tudorienne oktober 6, 2008 @ 7:54 f m