Dagarna, timmarna och minuterna sniglar sig sakta framåt… Idag är det åtta dagar sedan inseminationen, och jag känner precis som förra gången. Nämligen INGENTING. På måndag, den 6 juli (samma dag som vi har varit tillsammans i två år) har det gått 14 dagar och vi ska då göra ett graviditetstest och skicka svaret till kliniken.
Vi hoppas så att vi nästan spricker, men samtidigt vill vi inte hoppas alls, för hur man än beter sig blir besvikelsen så stor om det inte blivit något. Vi försöker att hitta på en massa annat att göra för att slippa tänka så mycket. Till exempel var vi och hälsade på hemma hos en glad badkille och hans mammor i förrgår som vi pratat med på Familjeliv! Det var jättetrevligt och vi hoppas att de vill träffas fler gånger. Det är roligt att lära känna folk som gått igenom samma sak som vi önskar göra. Och när man ser resultatet inser man att ett barn är värt varenda minut av olidlig väntan och oro.
Men tänk om man bara kunde få ett kvitto på att det kommer att bli ett barn, nångång! Gud vad skönt det skulle vara.
//M.
Sparat under: Undersökningar | Etiketter: äggledare, äggledarspolning, insemination, kontraströntgen
I torsdags gjorde vi en äggledarspolning för att kolla så att det finns passage till äggledarna. Det kan vara bra att göra innan insemination eftersom det är lönlöst att inseminera om det skulle visa sig att det finns något hinder på vägen som gör att spermierna inte kan ta sig till ägget. Men allt såg fint ut! Känns skönt att ha gjort det, men det var inte så skönt att göra det… Genom en tunn slang sprutades kontrastvätska in i livmodern som i sin tur fylldes och gjorde att vätskan pressades vidare genom äggledarna. På röntgenbilderna syntes det att kontrastvätskan rann igenom hela vägen.
Idag sa fertilitetsmonitorn att det var dags att börja testa med stickorna igen. Är på dag 9 och ägglossningen brukar inträffa på dag 15-17 för mig så vi planerar att åka till Danmark för vår andra insemination om en vecka!
