Sparat under: Insemination - Juridik, Jobbet, Planering | Etiketter: berätta för chefen
A berättade om våra planer ganska tidigt eftersom hon arbetar inom handels och har svårare att styra över sin kalender än vad jag har. Hennes chefer var bara positiva och har sagt att det är okej att hon tar ledigt när vi behöver åka iväg för inseminationerna. För mig har det känts som att det är mer som står på spel eftersom tanken är att jag ska bli gravid, föda barnet, och stanna hemma den första tiden och amma, och ibland är ju inte det en arbetsgivares högsta önskan… Särskilt inte när den anställde (jag) nyligen blivit tillfrågad och tackat ja till att driva ett större projekt på två år.
Mitt dilemma blev att det skulle kännas som att jag ”lurats” om jag tackade ja, och sedan blev gravid och måste ha en vikarie. Samtidigt kändes det ju helt vansinnigt att tacka nej till en sån här chans, bara för att man KANSKE kan bli gravid. Det är ju inget som säger att vi kommer att lyckas, och då skulle jag sitta där och vara bitter. Så jag tackade ja och vi har ändå fortsatt försöka.
Det hade nog känts lättare att skylla en eventuell graviditet på att ”det var oplanerat”. Men det är ju lite svårt att hävda att en insemination som är planerad ut i minsta millimeterdetalj inte skulle vara ”med mening”. Nästa gång vi inseminerar kommer att vara försök nummer fyra. Jag har hittills varit ”sjuk” två gånger och det känns som att jag inte kan vara sjuk något mer utan att det verkar som att jag har avdelningens i särklass sämsta immunförsvar eller en stor dos av hypokondri. Så nej, planen var att prata med chefen. Trots att jag hellre hade löneförhandlat INNAN jag lägger alla kort på bordet…
Jag pratade med henne igår. Det var SÅ SKÖNT! Hon var otroligt förstående och hoppades att allt skulle gå bra. Hon hade själv en väninna som gått igenom samma procedur som oss med insemination i Danmark så hon visste redan en hel del om hur det går till och förstod att vi behöver ta ledigt med kort varsel.
Hon var glad för att jag berättat eftersom hon då kan hjälpa mig att ”ljuga” och planera in möten så att jag slipper säga att jag inte kan vara med av okänd anledning. Och när jag behöver åka så kan jag ta semester i efterhand. På så sätt slipper jag hemska karensdagar också! Med tanke på jobbet så öste hon en massa beröm över mig och sa att om hon bara tänkte jobbmässigt så är det absolut viktigaste att jag är med HÄR och NU eftersom det är nu vi startar upp och ska försöka få igång rutiner och arbetssätt i det nya projektet. Hon sa ”du vet, en bebis tar ju ändå nio månader att tillverka så vi hinner ju med mycket på den tiden! Så jag är inte orolig alls!”
Det kändes oerhört skönt att höra. Idag skickade jag i princip en kärleksförklaring till henne på mailen och skrev att hon är världens bästa chef!
Sparat under: Donator, Insemination - Utomlands, Inseminationer, Planering | Etiketter: byta donator, insemination i danmark
Mens igen. Därav blodet. Och tårarna.
Svetten däremot, kommer av det soliga vädret. Alltid nåt.
Egentligen hade vi ju redan anat att ägget inte hade släppt, men vi hoppades ju så klart ändå. Vi funderar på att byta donator. Vi pratade med en barnmorska från MamaMia på Pride som sa att det är vanligare än man tror att man inte är ”kompatibel” med sperman och att det därför kan vara en idé att byta. I Umeå är det rutin att byta donator vid varje insemination av just den anledningen.
Vi tar nog en paus nu på några månader och inväntar några lönecheckar innan vi kan fortsätta. Vi får se när ägglossningen börjar närma sig om vi verkligen klarar att stanna hemma.
Vi bloggar vidare om föreläsningarna från Pride en annan dag. Nu väntar soffan.
Nu är årets Pride avslutad! Vi har haft jätteroligt och helt okej väder. Vi bodde hemma hos M:s kompis som i sin tur sov hos sin kille, så det var lyx! Vi kom ner på onsdagen och åkte ut och dumpade all packning och sedan tog vi oss in till parken och skaffade band. I parken träffade vi tre kompisar från samma stad som oss - en busig liten kille och hans mammor. A fick äran att mata honom och flera timmar senare hade hon fortfarande majsgröt runt halsen!
På torsdagen gick vi på en föreläsning om närståendeadoption som var väldigt intressant. Bara det var värt ett eget inlägg så ett sådant kommer senare. Efteråt träffade vi två tjejer som vi fått kontakt med genom den här bloggen. Vi gick iväg och lunchade och de var jättetrevliga! De har en bebis på gång i magen som är 13 veckor. Jättekul att träffa några som varit i samma sits som oss och som faktiskt lyckats med den stora bedriften att bli med barn!
Vi hann med några fester också, men eftersom vi nyligen gjort en insemination så var fest- och dryckhumöret inte på topp. Men det blev nåt glas vin ändå. På torsdagen var vi på tjejfesten på Alladin och på fredagen blev det utgång med M:s kompisar. På lördagen var det meningen att vi skulle gå på Ginafesten på söder, men vi drog en liten vals om att vi var helt ”urfestade” och inte pallade att ”dricka” en kväll till. Det är svårt att vara nykter en hel vecka på Pride utan att någon ska misstänka något…
Paraden var jätterolig! Vi hoppade i och ur lite här och var för att både hinna se och gå. Favoriterna är ju såklart regnbågsfamiljerna, stolta föräldrar, Golden ladies och, som det visade sig för A:s del, BDSM-bögarna som nästan tänkte ragga upp A efter att hon hänfört råkade ropa ”Shit!” åt deras dräkter. Efter det kom det en fotograf och och blixtrade kort på A i typ en hel minut. Nu idag så har vi återfunnit bilden både på Nyhetskanalen och i dagens Metro!
Nu är vi hemma igen och har två veckors semester kvar! På fredag ska vi testa om det blev någon bebis, något som jag starkt tvivlar på…
