Medan mamma M jobbade sina sista dagar inför semestern packade Edith och jag väskorna för att hälsa på mormor M, morfar B och hundarna i deras husvagn i höga kusten.
Vi brukar vara ute i naturen non stop när vi är där och hälsar på. Promenader på klipporna, fika, hoppa på stenar, muta hundarna med små kex och köttbullar, leta blå prickar i vandringsleden, njuta av utsikten, kasta sten i havet och en massa andra härliga saker. M som hellre shoppar än går i skogen var rätt nöjd att vara hemma tror vi just denna gången och passade istället på att få dricka vin med kollegorna och göra festivalen i stan osäker. Win-win med andra ord.
Nu är vi hemma från vår trip till storstan. Våra planer grusades dock något redan i helgen, dagarna innan jag och Edith skulle åka ner då både jag och M åker på helvetes magsjuka. Det är ju det värsta som finns och jag trodde (som varje gång jag har magsjuka) att jag aldrig någonsin kommer att kunna må bra igen och äta något annat än vätskeersättning och några smulor formfranska. Mitt i allt elände har vi världens tur och lycka att Edith kunde vara hos mormor M och morfar B och hon blev aldrig sjuk. Tack, tack, tack!
På måndagen var jag pigg igen och helt plötsligt kändes det som jag inte varit sjuk. Det är konstigt hur kroppen fungerar. Så efter att ha lagt ner Stockholmsplanerna helt så började jag fundera om vi kunde åka på tisdagen istället.. och det gjorde vi. Vi chansade trots att det inte hade gått fullt 48 timmar men eftersom jag mådde oförskämt bra och Edith var pigg som en lärka tog vi chansen att åka ner till min bästa kompis A. Vi ”tappade” ett dygn på grund av magsjukan men gjorde det bästa av dagarna och sprang i butiker ute i Bromma, åkte en massa buss, pendeltåg och tunnelbana, busade, fikade, såg på fotboll – dock på tv, besökte second hand affärer, strosade i gamla stan och hälsade på djuren på Skansen. Vi var tvungna att prioritera vad vi skulle hinna med och sparar helt enkelt besöket på Junibacken till sommaren då vi ska ner på Pride. Skansen var en succé både för Edith och oss. Hon är ju i minsta laget fortfarande (det märks särskilt då hon föredrar att kika på gärdsgårdar framför björnarna, men gillade att härma lammet och skratta åt den otroligt tjocka gråsälen.
Vi har helt enkelt haft det jättebra men jag tyckte att tiden gick för fort och hade gärna stannat ett par dagar till. Edith godkänner Stockholm även denna gång men tycker att det finns för få gungor i innerstan.
Filed under: Föräldraledighet
Idag är det grin och gnäll dagen. Vi har det inte så ofta men ibland infaller dom. Inget är roligt, inget är gott och att sitta i mitt knä är det enda rätta en dag som den här dagen. Ni som har barn som har fyllt ett vet att det inte är ofta som man får sitta still och mysa med ett barn en längre stund än 17 sekunder. Så självklart njuter jag. Edith hade feber och var ordentligt förkyld i helgen men det vände snabbt som tur var. Lite hosta och rossel sitter kvar men det är inget som har märkts förutom idag.. så vi ska fortsätta med att bara kramas.
En bild från gårdagens alla hjärtansmys med mammorna!
När vet man att ens barn är just ett barn och inte en bebis längre?
Min teori är följande:
* När hon medvetet slänger saker på golvet från sin stol om och om igen och redan innan saken i fråga har slagit i golvet så vill hon att man ska plocka upp den.
* När det blir en sport om vem som hinner snabbast fram till den förbjudna saken (läs eluttag, trappa till övervåningen eller sanden i kattlådan) – bebis eller föräldern?!
* När hon dansar till Michael Jacksons Billie Jean men inte Westlife. (Yes!)
* När hon och hennes kompis coola K kryper iväg tillsammans på öppna förskolan utan att ens kolla bakåt på sina föräldrar utan beger sig snabbt iväg för gemensamma bus. Andra barn dom stannar snällt kvar i närheten så dom kan se sina föräldrar hela tiden.
* När det inte är roligt att sitta i vagnen längre (om man inte är supertrött – då är det rätt okej!) Det är såklart roligare att stå, klättra och hänga ut från vagnen.
* När alla skåp i köket är den bästa leksaken ever! Särskilt det förbjudna skåpet med stora tallrikar och stekgrytan alternativt skafferiet (och kokospåsen som tydligen var öppen..)
I julklapp önskar vi oss för övrigt låd och skåpspärr, grind till trappen nere och plåster.
Filed under: Föräldraledighet
Tiden går fort! Edith växer så det knakar. I morgon blir hon tre veckor, men det känns som att vi haft henne mycket längre. Samtidigt känns det son att vi kom hem från BB i förrgår…
Nu har A jobbat i två dagar och jag och E tränar på att vara själva hemma om dagarna. Vi har mycket att lära oss – åka barnvagn på bussen, åka bil med bilbarnstolen, laga mat med en arm, duscha på kort tid, prioritera bland morgonrutinerna (mascara eller torrt hår?) och en massa annat som dyker upp eftersom. Men det är så himla mysigt!
Idag var vi hos fotografen och E var så duktig. Hon var vaken och glad och bjöd på den ena underbara blicken i kameran efter den andra. Två stolta mammor har nu spenderat en mindre förmögenhet på bildförstoringar som ska ramas in och sättas upp i vårt nya hus!
Jag jobbar på ett större företag, och som alla stora företag har vi system och program i planering och uppföljning i allt som händer i verksamheten. Ett av dessa system och planeringsenheter är schemaprogrammet. Eftersom vi är ett större företag så sköts i stort sett alla program på huvudkontoret centralt och vi gör våra ändringar och uppföljningar på personnivå lokalt. Jag såg för någon vecka sedan att vi fortfarande har kvar ”uttag första pappadagar” i schemat och inte ledighet i samband med barns födelse som det heter nuförtiden. Jag pratade med vår lokala HR/personalavdelning där jag skämtsamt påpekade att det faktiskt inte heter det längre och att jag inte hade någon lust att lägga in pappadagar på min användare när jag kommer vara hemma vid lillknoppens födelse, och dom lovade att absolut ta med frågan centralt.
Vi fick snabbt svar -att det ska åtgärdas, dock kan det dröja ett tag och det var tveksamt att det var åtgärdat till lillknoppen kommer. Vi har en skön, ironisk och avslappnad relation till varandra -jag och lokala HR/personalavdelningen, dom lovade att tänka på mig då jag nu får ta ut mina ”pappadagar” och skämtade om det och sa att jag minsann får bjuda till lite såhär på 2000-talet och sätta på mig lösmustaschen när jag kommer hem med lillknoppen, herregud det måste ju få ta sin tid att ställa om till den nya moderna tiden då familjerna inte ser likadan ut nu som de gjort tidigare.
Jag är glad att jag har en lagom dos av självironi och skulle inte göra en stor grej av schemakodningen. Men jag skulle lika gärna kunna ha känt mig kränkt och åsidosatt. Vi har istället spridit ytterliggare lite kunskap i hbt-frågan där fler än jag kommer att reagera på den självklara mamma och pappa familjekonstellationen som allt fler gånger inte är så självklar.
Att vi sen gick och småfnissade resten av dagen åt tanken på mig i lösmustasch är något jag gärna bjuder på!
/A
Regnbågsknytt - I väntan på ett bebisfrö 