Filed under: Insemination - Juridik, Insemination - Landstinget, Mammaroller, regnbågsfamilj
Ja även i pappersformat då.. I veckan var vi hos familjerätten och skrev på en bekräftelse att även jag A är vårdnadshavare och att vi nu har gemensam vårdnad.
Alla par som lever i en samborelation och ej som gifta måste ansöka om fastställande av faderskap (heteropar) och föräldraskap (lesbiska par) hos socialstyrelsen. Går man in på socialstyrelsens hemsida står det såhär om föräldraskapsprocessen:
För barn till lesbiska kvinnor som fått assisterad befruktning kan föräldraskapet fastställas. Förutsättningarna är att:
- moderns kvinnliga make, partner eller sambo har samtyckt till behandlingen,
- behandlingen har skett enligt lagen om genetisk integritet och
- det är troligt att barnet kom till vid det tillfället
Svårare än så var det inte.. två underskrifter och sen klart!
Har dock en liten parantes… ”Moderns kvinnliga make” som det står i texten känns ju lite snevriden.. kan det helt enkelt inte bara stå moderns maka, partner eller sambo? Fast iof en kvinnlig make innefattar ju även en kvinna som gift sig med en transperson..men så queer tvivlar jag på att Socialstyrelsen är..
Filed under: Insemination - Juridik, Insemination - Landstinget, Undersökningar | Etiketter: donerad sperma, ivf, Umeå
Inga bebisar i sikte… Vi har nu gjort fem inseminationer i Danmark utan något resultat, så nu går vi och väntar på att komma fram i IVF-kön till Umeå. I december var vi på ett förberedande kuratorsamtal inför donationen (som man måste genomgå innan insemination eller IVF med donerad sperma i Sverige).
Det var ett trevligt samtal med en trevlig kurator, även om många av frågorna kändes som att de kom direkt ur ett formulär som riktade sig till heteropar. Konstaterandet att barnet inte skulle bli biologiskt besläktad med oss båda, kändes till exempel inte som någon nyhet, och ingenting som vi inte redan funderat kring. Det är nog skillnad om man är man och kvinna där båda tagit för givet att barnet blir gemensamt biologiskt, och där man upptäcker att allt inte står rätt till.
Vi fick hem ett dokument efteråt där kuratorn skrivit ihop en analys av hur vi skulle bli som föräldrar och hur vi ser oss själva i föräldrarollen. Det var ganska intressant att betrakta sig själv utifrån en kurators psykoanalytiska ögon och öron. Vi uppmanades att läsa igenom texten och fick komma med synpunkter om det var något vi ville ändra eller tillägga. (Känns oroväckande om vanliga psykologer också låter sina patienter vara med och bestämma diagnos, men i just detta fallet kändes det helt okej.)
Vi var mycket nöjda med analysen och hakade bara upp oss på en mening. ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och A är beredd att acceptera barnet som sitt eget.” Vi la till en fortsättning bara för att tydliggöra vårt ställningstagande: ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och A är beredd att acceptera barnet som sitt eget, turligt nog är även M beredd att acceptera barnet som sitt eget.”
Vi fick tillbaka ett dokument där det stod: ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och båda ser sig själva som jämställda föräldrar.” Så vi tror att budskapet gick fram.
Filed under: Insemination - Juridik, Jobbet, Planering | Etiketter: berätta för chefen
A berättade om våra planer ganska tidigt eftersom hon arbetar inom handels och har svårare att styra över sin kalender än vad jag har. Hennes chefer var bara positiva och har sagt att det är okej att hon tar ledigt när vi behöver åka iväg för inseminationerna. För mig har det känts som att det är mer som står på spel eftersom tanken är att jag ska bli gravid, föda barnet, och stanna hemma den första tiden och amma, och ibland är ju inte det en arbetsgivares högsta önskan… Särskilt inte när den anställde (jag) nyligen blivit tillfrågad och tackat ja till att driva ett större projekt på två år.
Mitt dilemma blev att det skulle kännas som att jag ”lurats” om jag tackade ja, och sedan blev gravid och måste ha en vikarie. Samtidigt kändes det ju helt vansinnigt att tacka nej till en sån här chans, bara för att man KANSKE kan bli gravid. Det är ju inget som säger att vi kommer att lyckas, och då skulle jag sitta där och vara bitter. Så jag tackade ja och vi har ändå fortsatt försöka.
Det hade nog känts lättare att skylla en eventuell graviditet på att ”det var oplanerat”. Men det är ju lite svårt att hävda att en insemination som är planerad ut i minsta millimeterdetalj inte skulle vara ”med mening”. Nästa gång vi inseminerar kommer att vara försök nummer fyra. Jag har hittills varit ”sjuk” två gånger och det känns som att jag inte kan vara sjuk något mer utan att det verkar som att jag har avdelningens i särklass sämsta immunförsvar eller en stor dos av hypokondri. Så nej, planen var att prata med chefen. Trots att jag hellre hade löneförhandlat INNAN jag lägger alla kort på bordet…
Jag pratade med henne igår. Det var SÅ SKÖNT! Hon var otroligt förstående och hoppades att allt skulle gå bra. Hon hade själv en väninna som gått igenom samma procedur som oss med insemination i Danmark så hon visste redan en hel del om hur det går till och förstod att vi behöver ta ledigt med kort varsel.
Hon var glad för att jag berättat eftersom hon då kan hjälpa mig att ”ljuga” och planera in möten så att jag slipper säga att jag inte kan vara med av okänd anledning. Och när jag behöver åka så kan jag ta semester i efterhand. På så sätt slipper jag hemska karensdagar också! Med tanke på jobbet så öste hon en massa beröm över mig och sa att om hon bara tänkte jobbmässigt så är det absolut viktigaste att jag är med HÄR och NU eftersom det är nu vi startar upp och ska försöka få igång rutiner och arbetssätt i det nya projektet. Hon sa ”du vet, en bebis tar ju ändå nio månader att tillverka så vi hinner ju med mycket på den tiden! Så jag är inte orolig alls!”
Det kändes oerhört skönt att höra. Idag skickade jag i princip en kärleksförklaring till henne på mailen och skrev att hon är världens bästa chef!
Filed under: Insemination - Juridik, Insemination - Landstinget, Insemination - Utomlands, Planering | Etiketter: insemination, pris, Umeå
Nu har vi ställt oss i kö inom den svenska sjukvården också. Som en plan B. Kötiden kan vara allt från sex månader till två år, så det är lika bra att börja köa i fall det skulle vara så att inseminationerna i Danmark inte fungerar. Däremot är det dyrare för oss att gå genom den svenska sjukvården eftersom varje insemination kostar 10 000 kr för lesbiska. På klinken Gaia i Danmark betalar man 3500 danska kronor för insemination med öppen donator. Det är ungefär 5000 svenska kronor.) Förut kostade det 8000 kr i Umeå för lesbiska, men det har nu höjts. För heterosexuella par däremot, så är insemination med donerad sperma helt gratis.
Landstingsstyrelsen i Västerbotten antog nedanstående regler 2006-01-18:
”För kvinna som är registrerad partner eller sambo med en annan kvinna gäller att utredning erbjuds ske inom landstinget till sedvanlig patientavgift. Par som efter utredning anses lämpliga för donatorinseminationsbehandling, AID (assisterad insemination med donator), kommer att erbjudas remiss till IVF klinken Norrlands universitetssjukhus för sådan behandling. Paret får finansiera behandlingen själv, detta på grund av att oförmågan till graviditet är orsakad av annat än sjukdom.”
Är det konstigt att man hellre åker till ett grannland som behandlar alla lika? Hoppas att inseminationerna funkar och att vi inte behöver använda plan B.
Filed under: Insemination - Juridik, Insemination - Utomlands, Närståendeadoption, Planering | Etiketter: adoption, homosexuella, lesbisk, närstående, Närståendeadoption
När man inseminerar i Sverige genom landstinget blir båda mammorna automatiskt juridiska föräldrar. Vi som ska inseminera utomlands ställs däremot inför problemet att endast den födande mamman blir juridisk förälder när barnet föds, när det inseminerades i utlandet. Den icke-födande mamman måste därför adoptera barnet när det är fött för att bli juridisk förälder. Det kallas närståendeadoption och föräldrarna måste vara gifta för att närståendeadoptionen ska kunna gå igenom.
Vi har kontaktat både Tingsrätten och Socialtjänsten för att ta reda på vad som gäller och hur det går till. Det är Tingsrätten som beslutar om adoptionen och till sin hjälp har de Socialtjänsten som utreder och föreslår om beslutet. Från Tingsrätten fick vi veta att man inte kan ansöka om adoptionen redan innan barnet är fött, det måste finnas ett personbevis och ett personnummer. När vi frågade om vad som händer i fall något händer med den biologiska mamman innan närståendeadoptionen gått igenom fick vi svaret att Socialtjänsten ska utreda situationen och se till vad som är bäst för barnet.
Så här frågade vi Socialtjänsten:
”Vi har frågor angående närståendeadoptioner och Socialtjänstens roll i utredningen i följande fall. Två lesbiska kvinnor har tillsammans bestämt sig för att skaffa barn genom insemination i Danmark. Den ena kvinnan föder barnet och den andra kvinnan ska genomgå en närståendeadoption så att båda mammorna blir juridiska föräldrar. De ansöker om närståendeadoption genom Tingsrätten. Tingrätten ska ju då enligt lagen skaffa upplysningar för att kunna fatta ett beslut. Upplysningarna ska skaffas genom att Socialnämnden/Socialtjänsten gör en utredning och sedan ger ett utlåtande till Tingrätten som fattar beslutet.
Våra frågor är: Vad tar Socialtjänsten hänsyn till? Hur går utredningen till? Hur lång tid tar det? I vissa kommuner verkar det räcka med att mammorna beskriver sin situation och skriver under alla papper medan andra kommuner kräver återkommande intervjuer, hembesök etc. Hur ser processen ut i vår kommun?
Om den födande mamman i det här fallet skulle dö under förlossningen, men barnet överlever. Kan den andra mamman ändå få vårdnaden om sitt barn? Vem går vårdnaden annars till? Hur utreds detta?”
Det här svaret fick vi av en representant för familjerätten, Socialtjänsten:
”Det stämmer som ni beskriver att det är Tingrätten som beslutar om närståendeadoption. En adoption är ett ingripande beslut för barnet och gäller för resten av livet. Domstolen behöver en utredning för att bedöma om adoptionen är till fördel för barnet. I vår kommun görs utredningen av familjerättsgruppen och det är Socialnämnden, de politiskt valda ledamöterna, som beslutar om yttrande till Tingsrätten. I utredningen intervjuas mamman och den närstående, den registrerade partnern, som vill adoptera barnet. Det görs också hembesök och ibland är det aktuellt med någon eller några referenter.
Er fråga om vad som händer om mamman skulle dö under förlossningen är inte helt lätt att svara på. Barnet har då ingen juridisk företrädare vid födseln. Socialtjänsten får ansvar att utreda vad som blir bäst för barnet. Det finns en möjlighet att den blivande mamman skriver ner ett önskemål om vem hon vill ska bli vårdnadshavare. Om det inte är olämpligt ska den personen förordnas som vårdnadshavare. En sådan utredning görs också på familjerättsgruppen där syftet är att bedöma vad som blir bäst för barnet.
Med vänlig hälsning
K.L
Områdeschef, familjerättsgruppen”
Regnbågsknytt - I väntan på ett bebisfrö 