Regnbågsknytt – I väntan på ett bebisfrö


Nu har Edith alla mammor hon behöver

Ja även  i pappersformat då.. I veckan var vi hos familjerätten och skrev på en bekräftelse att även jag A är vårdnadshavare och att vi nu har gemensam vårdnad.

Alla par som lever i en samborelation och ej som gifta måste ansöka om fastställande av faderskap (heteropar) och föräldraskap (lesbiska par) hos socialstyrelsen. Går man in på socialstyrelsens hemsida står det såhär om föräldraskapsprocessen:

För barn till lesbiska kvinnor som fått assisterad befruktning kan föräldraskapet fastställas. Förutsättningarna är att:

  • moderns kvinnliga make, partner eller sambo har samtyckt till behandlingen,
  • behandlingen har skett enligt lagen om genetisk integritet och
  • det är troligt att barnet kom till vid det tillfället

Svårare än så var det inte.. två underskrifter och sen klart!

Har dock en liten parantes… ”Moderns kvinnliga make” som det står i texten känns ju lite snevriden.. kan det helt enkelt inte bara stå moderns maka, partner eller sambo? Fast iof en kvinnlig make innefattar ju även en kvinna som gift sig med en transperson..men så queer tvivlar jag på att Socialstyrelsen är..



Den finaste gåva man kan ge
augusti 8, 2010, 1:09 e m
Filed under: Donator, Insemination - Landstinget

Det är sådana här människor vi har att tacka, alla vi par som av olika skäl inte är fertila tillsammans. Dessa människor gör det möjligt för oss att få det finaste man kan tänka sig – en familj. 

Vi och många med oss är evigt tacksamma.



Den som väntar på något gott!
januari 25, 2010, 9:51 f m
Filed under: Insemination - Landstinget, Längtan, Planering, Väntan | Etiketter: , ,

Det värsta med att vänta… är just att vänta. Eftersom Plan B är på G och vi har släppt Plan A helt för stunden så känns det lite jobbigt att gå och vänta på besked. När, hur, var är det dags för IVF i Umeå? Kontrollfreaken vill veta datum, vecka eller månad. Den lilla jobbigheten med att inte veta känns ändå jättespännande i en lagom känslomix!

Vi har (för att styra tankarna på annat håll och för att fördriva tiden) påbörjat diverse projekt på hemmaplan:

* Vi har givit dom fyra S:en en innebörd: sortera, slänga, skänka och sälja!

* En naturlig ingång på ”sälja-spåret” är att bli beroende av Tradera. En ännu mer naturlig påföljd av detta är pengar (eller hur snabbt de försvinner när man är beroende av Tradera). Konstigt nog köper vi mer än vad vi säljer. Det är en halvbra kombination kan jag tycka.

* Vi går in på hemnets hemsida sisådär 3 gånger per dag för att se om det dyker upp ett hus eller två som skulle vara passande för oss. Inte för att våran trea är trångbodd eller minsta jobbig att bo i utan mer för att det är trevligt att drömma och gå på visningar. Ska man bo i stan, eller utanför? Villa eller radhus? Enplansvilla eller flera plan.. det finns mycket man kan fundera kring och som får tiden att gå i alla fall lite snabbare.

* Vi har sen efter jul börjat planera en resa utomlands. Denna gång till lite varmare breddgrader än Danmark och mindre exotiska Hobro. Det vore inte helt fel med en vecka i tex Grekland. Vi får dock sälja lite mer saker på Tradera innan det blir verklighet för resechecken på 1000:- som vi fick i julklapp räcker knappt till tur och retur till Arlanda för oss två..



Dags för plan B
januari 19, 2010, 10:55 e m
Filed under: Insemination - Juridik, Insemination - Landstinget, Undersökningar | Etiketter: , ,

Inga bebisar i sikte… Vi har nu gjort fem inseminationer i Danmark utan något resultat, så nu går vi och väntar på att komma fram i IVF-kön till Umeå. I december var vi på ett förberedande kuratorsamtal inför donationen (som man måste genomgå innan insemination eller IVF med donerad sperma i Sverige).

Det var ett trevligt samtal med en trevlig kurator, även om många av frågorna kändes som att de kom direkt ur ett formulär som riktade sig till heteropar. Konstaterandet att barnet inte skulle bli biologiskt besläktad med oss båda, kändes till exempel inte som någon nyhet, och ingenting som vi inte redan funderat kring. Det är nog skillnad om man är man och kvinna där båda tagit för givet att barnet blir gemensamt biologiskt, och där man upptäcker att allt inte står rätt till.

Vi fick hem ett dokument efteråt där kuratorn skrivit ihop en analys av hur vi skulle bli som föräldrar och hur vi ser oss själva i föräldrarollen. Det var ganska intressant att betrakta sig själv utifrån en kurators psykoanalytiska ögon och öron. Vi uppmanades att läsa igenom texten och fick komma med synpunkter om det var något vi ville ändra eller tillägga. (Känns oroväckande om vanliga psykologer också låter sina patienter vara med och bestämma diagnos, men i just detta fallet kändes det helt okej.)

Vi var mycket nöjda med analysen och hakade bara upp oss på en mening. ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och A är beredd att acceptera barnet som sitt eget.” Vi la till en fortsättning bara för att tydliggöra vårt ställningstagande: ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och A är beredd att acceptera barnet som sitt eget, turligt nog är även M beredd att acceptera barnet som sitt eget.”

Vi fick tillbaka ett dokument där det stod: ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och båda ser sig själva som jämställda föräldrar.” Så vi tror att budskapet gick fram.



Kö till IVF
september 1, 2009, 7:47 e m
Filed under: Donator, Insemination - Landstinget | Etiketter: , , , ,

Idag har vi varit i kontakt med IVF-kliniken i Umeå för att försöka ställa oss i kö för IVF-försök. Det känns bra att ha fler alternativ ifall att det inte fungerar med inseminationerna i Danmark.

Den privata kliniken där vi gjorde undersökningarna före första inseminationen ska skicka över fertilitetsutredningen till kvinnokliniken som i sin tur skickar en remiss till Umeå. Kötiden för spermiedonation är ca 1 år. Vi tänker fortsätta försöka med våra resor till Danmark några gånger till innan vi går över till IVF, men det är skönt att redan ha ställt oss i kö så vi slippper den proceduren senare i processen. 

Kötiden kan kortas ner om man har en privat donator, man flyttas då fram i kön. Vill man inte ha en privat donator kan man välja att korsdonera. Det vill säga att vi fixar en donator som donerar till ett annat par och vi får ”deras”. Båda vinner på det om det är så att man inte vill veta vem donatorn är. Vi får se hur det blir för oss.



Plan B

Nu har vi ställt oss i kö inom den svenska sjukvården också. Som en plan B. Kötiden kan vara allt från sex månader till två år, så det är lika bra att börja köa i fall det skulle vara så att inseminationerna i Danmark inte fungerar. Däremot är det dyrare för oss att gå genom den svenska sjukvården eftersom varje insemination kostar 10 000 kr för lesbiska. På klinken Gaia i Danmark betalar man 3500 danska kronor för insemination med öppen donator. Det är ungefär 5000 svenska kronor.) Förut kostade det 8000 kr i Umeå för lesbiska, men det har nu höjts.  För heterosexuella par däremot, så är insemination med donerad sperma helt gratis. 

Landstingsstyrelsen i Västerbotten antog nedanstående regler 2006-01-18:
”För kvinna som är registrerad partner eller sambo med en annan kvinna gäller att utredning erbjuds ske inom landstinget till sedvanlig patientavgift. Par som efter utredning anses lämpliga för donatorinseminationsbehandling, AID (assisterad insemination med donator), kommer att erbjudas remiss till IVF klinken Norrlands universitetssjukhus för sådan behandling. Paret får finansiera behandlingen själv, detta på grund av att oförmågan till graviditet är orsakad av annat än sjukdom.

Gå till sidan >>

Är det konstigt att man hellre åker till ett grannland som behandlar alla lika? Hoppas att inseminationerna funkar och att vi inte behöver använda plan B.

Gaia Graviditetsklinik >>



Första dosen bebisfrön!
april 25, 2009, 2:48 e m
Filed under: Insemination - Landstinget, Inseminationer | Etiketter: , , , ,

Klockan halv fem gick vi upp för trapporna och in till Gaia-kliniken. Där träffade vi både Pernille och Elisabeth som driver Gaia. De var supergulliga båda två! Vi började med journalsamtalet tillsammans med Pernille medan Elisabeth förberedde inför inseminationen. Vi var lite rädda att vi skulle ha svårt att förstå danskan, men det gick över förväntan och de gånger vi inte hängde med så förklarade hon tydligare till vi förstod. Journalsamtalet gick ut på att gå igenom vad vi skrivit i journalpapperen som vi skickade ner för drygt en månad sen. Hon frågade om jag dricker kaffe, hur mycket grönsaker jag äter, hur ofta vi äter fisk och liknande. Sen gav hon mig rådet att inte äta Ipren eller andra värktabletter som innehåller ibuprofen eftersom det minskar chanserna. Jag får heller inte dricka Coca-cola eller andra drycker med koffein i.

Pernille förklarade hur inseminationen skulle gå till och att det finns risk att man blöder lite efteråt. Om ägget blir befruktat och fastnar i livmodern kan det också komma lite blod runt dag 5-7 och då skulle vi inte heller gripas av panik och tro att något var fel. Om fjorton dagar ska vi göra ett graviditetstest och meddela kliniken vad det visade. Det är viktigt för deras statistik och de måste även lämna meddelande till spermabanken. Allt för att förhindra att flera barn med samma donator föds inom samma geografiska område.

Efter journalsamtalet fick vi gå in till Elisabeth och titta på en minidroppe sperma under mikroskop! Där fanns tusentals små ivriga simmare. Otroligt fascinerande att titta på! Och särskilt med tanke på att ett helt rör med likadana snart skulle simma runt i min livmoder och äggledare i en blind jakt på sin ägg-kompis.

Sen fick vi gå in i ett annat rum där vi gjorde inseminationen. Det var levande ljus och nedsläckt, inte alls en ”sjukhus-känsla”. Det kändes knappt, det spände bara lite ungefär som mensvärk. Efteråt fick vi ligga kvar och vila ungefär en halvtimme. A sjöng heja-ramsor av typen ”Simma! Simma!” sen blev hon orolig att simmarna kanske bara förstår danska än så länge. Jag blödde lite efteråt, men inte så mycket. Efteråt gick vi och tog ut pengar, 2500 DKK, från bankomaten nedanför och betalade. Vi gick upp till hotellet, lastade av väskorna och promenerade sedan ner till stan och åt middag.

Vi gick tillbaka till hotellet vid halv tio, och klockan tio sussade vi som två utslagna. Vi hade bestämt med Pernille att om stickan fortfarande visade positivt morgonen efter så skulle vi göra en till insemiation för att öka chanserna. Spermierna lever bara i cirka 12 timmar, så det är viktigt att ägget släpper under dessa 12 timmar. Så när vi såg att stickan fortfarande visade stegring på morgonen så ringde vi till Pernille som välkomnade oss till klockan halv tio. Vi gick ner och gjorde om samma procedur en gång till. Denna gång kändes det ännu mindre. Det kostade 1000 DKK att göra en andra insemination i samma cykel. Vi låg kvar en halvtimme och efteråt gick vi ner till hamnen och solade i det vackra vädret. Därefter tog vi tåget tillbaka till färjan och åkte hem. Vi kom hem vid midnatt igår, helt förbryllade av den fantastiska resa vi gjort. Nu början väntan… Och spöksymptomen lär väl snart dyka upp vare sig man vill eller inte. Som tur är har vi båda väldigt mycket att göra, så förhoppningsvis går de två veckorna fort och vi får svar på om vi ska åka ner nästa månad igen eller inte.



Första steget!
februari 9, 2009, 6:59 e m
Filed under: Insemination - Landstinget, Insemination - Utomlands, Planering

Idag har vi bokat tid för undersökningarna som ska genomföras innan inseminationen. Det känns så spännande att karusellen äntligen börjar dra igång!

Jag började att ringa till vårdcentralen. Alternativen vi fick var att få en remiss till kvinnokliniken eller att vända oss till en privat gynekolog i grannstaden. Eftersom vi blivit tipsade om den privata gynekologen redan innan, och att väntetiden var betydligt kortare där så ringde jag dit. Sköterskan som svarade var supergullig och visste precis vad det handlade om när jag sa att vi ville göra förberedande undersökningar inför insemination i Danmark. Hon visste vilka undersökningar det gällde och det verkade inte vara första gången hon hade med ett lesbiskt par att göra. Det kändes så bra och jag blev så glad!

(Egentligen känns det lite löjligt att behöva bli så glad över att inte bli särbehandlad, men jag antar att man är ”van” att bli bemött med okunskap när man bor i en liten stad. Jag blev i alla fall glatt överraskad vilket var otroligt skönt.)

Vi ska dit den 27 februari och jag fattar inte hur man kan längta så mycket efter att gå till doktorn!



Undersökningar innan insemination

Innan man inseminerar finns ett flertal tester som ska göras. Klinikerna kräver ibland inte alla tester, men för att vara på den säkra sidan är det bra att ha testat sig mot detta:

HIV
Klamydia
Gonorré
Syfilis
Röda hund
Hepatit B och C

Om man har möjlighet rekommenderas man även att undersöka äggledarna med hjälp av kontraströntgen, HSG. Det gör man för att undersöka passagen i äggledarna. Om det finns komplikationer i passagen är det onödigt att lägga dyra pengar på inseminationer som ändå inte ger någon effekt.

Det finns dock inga garantier för att alla sjukhus genomför undersökningar inför en insemination. Kanske ännu mindre om man är öppen med att man ska åka utomlands för inseminationen. Det gäller alltså att hitta en gynekolog/barnmorska som är villig att hjälpa till. I Stockholm finns kliniker som är specialiserade inom detta och som har stor erfarenhet av lesbiska. Här uppe i norr är det inte lika självklart. Därför mailade jag till landstinget Västernorrland och frågade följande:

”Jag undrar var man vänder sig om man vill göra förberedande undersökningar inför insemination i utlandet. Olika landsting har olika bestämmelser för detta och jag undrar hur det ser ut här. Tester som ska göras innan är t.ex. HIV, klamydia, röda hund etc. Helst ska man också ha gjort en äggledarspolning. Får man hjälp med detta i vårt landsting även om man är homosexuell och öppen med att man ska insemineras utomlands? Vart vänder man sig? Vad kostar det?”

Svaret blev:

”Vårt landsting har rutiner för lesbiska par som innebär att man utreds på hemmaklinik inför insemination. Du bör ta upp med din familjeläkare om remiss till specialist på kvinnokliniken på sjukhuset. Du betalar vanlig patientavgift vid besöken.
Mvh B.E
Ledningsstaben hälso- och sjukvård”

Hoppas att det är lika självklart och tydligt den dagen vi väl står där…



Insemination i Sverige

För oss finns egentligen bara två alternativ för att skaffa barn. Insemination genom den svenska eller utländska sjukvården. Här kommer lite information och några plus och minus om att insemineras genom den svenska sjukvården:

Vill man ha juridiken på sin sida kan Landstinget hjälpa till. Lesbiska par får insemineras på svenska sjukhus nuförtiden, men kötiden är lång.

Fördelen är att båda kvinnorna automatiskt blir skrivna som barnets föräldrar, med samma rättigheter och skyldigheter. I Sverige är alla donatorer öppna. Det innebär att barnet har rätt att ta reda på vem donatorn är. Informationen sparas och blir tillgänglig för barnet när hon eller han fyller arton år.

Nackdelen kan vara att det inte är säkert att man får hjälp att skaffa syskon. Landstinget erbjuder i första hand sin hjälp till barnlösa par. Vissa landsting erbjuder syskonförsök, men då måste samma kvinna bli gravid igen. Den andra kvinnan får då ingen möjlighet att föda ett barn, om hon skulle vilja det.

Priserna skiljer mycket mellan olika landsting. På vissa ställen är det gratis, då man enbart betalar vanlig sjukvårdstaxa. På andra ställen är det dyrare och man betalar för varje försök. En del landsting har ett visst antal gratisförsök, men man får betala en eventuell provrörsbefruktning själv, om vanlig insemination inte fungerar.

I vårt fall skulle vi få hjälp i Umeå eftersom vi hör till den regionen. I Umeå gäller att varje inseminationsförsök kostar 8000 kr. Man får tre till fyra försök på sig och om man inte blivit gravid genom dessa får man göra en (1) gratis provrörsbefruktning. Lite mer info finns på hemsidan.

”Micha, fyra månader, har två mammor. Men ingen pappa.” Läs den här artikeln om ett lesbisk par som inseminerats i Sverige.