Regnbågsknytt – I väntan på ett bebisfrö


Sagolika barnböcker
september 7, 2009, 4:26 e m
Sparat under: Bebisprylar, Längtan, Morföräldrar, Väntan | Etiketter: , , , ,

Vi har länge letat barnböcker som kliver utanför vårt ”prinsar som räddar prinsessor samhälle”.  Vi älskar båda två böcker och har redan börjat vår jakt på barnböcker, trots att vi inte har några småkottar att läsa för än. Det är mysigt att samla och bläddra, samtidigt som det är en bra sak att visa våra föräldrar på ett naturligt sätt hur man kan prata med kusinbarn eller grannungarna utan att det ska vara krystat och obekvämt. Vi lever ju alla olika, med olika förutsättningar och det är inte alltid enkelt att prata om det. Barnböcker går hem hos vem som helst oavsett ålder och det blir lättare att anamma och prata vidare med mindre barn till sagor eller berättelser. 

Det glädjer oss att det dyker upp mer och mer sagoböcker som skildrar olika sätt att leva och växa upp på, vi sprang på en hel serie böcker på pride i somras som är helt underbara. Sagolikt bokförlag ligger bakom samtliga böcker där författaren (Anette Skåhlberg) och illustratören (Katarina Dahlquist) mixar sagotraditionen med att kliva in i vår moderna värld genom att berätta om olika sätt att leva och att okritiskt se sig om i världen. Vem som helst ska kunna älskas oavsett kön, ålder, utseende, hudfärg eller religion.

Vi köpte med oss Prinsessan Kristalla hem som är Sagolikt bokförlags första bok. I boken bevisas att en prinsessa visst kan ha en vacker klänning OCH vara stark och välja själv. 

Prinsessan Kristalla vägrar gifta sig, spärras hon in i ett högt torn för att välja en av prinsarna. Men Kristalla rymmer och träffar sin stora kärlek. Nu måste hon övertyga kungen och drottningen om att få gifta sig med svärdsmidaren Vilda, en flicka av folket som inte är av kungligt blod…                                                                                (utdrag hämtat från www.sagoliktbokforlag.se)

Mamma fick låna boken och blev frälst i sagan och de vackra illustrationerna. När hon hade läst ur boken skickade hon ett sms till mig där det stod:

Hej! Nu har jag läst sagan om ”Prinsessan Kristalla”. Vilken fin bok. Blev så förtjust att att jag beställt ”Jag älskar dig så mitt hjärta brister” och förhandsbokat ”Vem kan älska Ella?” De två böckerna vill jag ge er till er samling.  Helst av allt vill jag köpa alla böckerna i serien, men vi får ta det i omgångar.

Så nu har vi börjat vår samling i ” sagoliktserien”. Boken ”Jag älskar dig så mitt hjärta brister” har precis landat i brevlådan och jag längtar så efter att få läsa den. 

Selma älskar Hugo. Hon älskar honom så hennes hjärta brister. Så fullt med kärlek är det. Hugo har en minisköldpadda, Downs syndrom, och ett fantasiland. Selma tänker bli drottning och han får bli kung eller riddare om han vill. De ska vara med varandra för alltid i hela livet. Men varför vill Selmas mamma att Selma slutar leka med Hugo? Varför säger hon att han är sjuk hela tiden? Hon tycker att Selma kan leka med någon annan men det är ju just för att Hugo är som han är som hon älskar honom. (Utdrag hämtat från www.sagoliktbokforlag.se)

Fler böcker finns på hemsidan att beställa eller förhandsboka. Alla förskolor, fritids och lågstadieklasser borde ha dessa böcker för att ta del av alla underbara egenskaper människor kan ha. Vi vuxna är så duktiga på att överföra våra tankar och fördomar på barnen innan de får skapa en egen åsikt. Med dessa böcker tror jag att det kan vara lättare i skolorna att på ett naturligt sätt bejaka genus-paketet utan att slå knut på sig själv…

Man blir aldrig för gammal för att läsa sagor!



Pride 2009
augusti 3, 2009, 9:33 e m
Sparat under: Längtan | Etiketter:

Pride Hornsgatan

Nu är årets Pride avslutad! Vi har haft jätteroligt och helt okej väder. Vi bodde hemma hos M:s kompis som i sin tur sov hos sin kille, så det var lyx! Vi kom ner på onsdagen och åkte ut och dumpade all packning och sedan tog vi oss in till parken och skaffade band. I parken träffade vi tre kompisar från samma stad som oss - en busig liten kille och hans mammor. A fick äran att mata honom och flera timmar senare hade hon fortfarande majsgröt runt halsen!

På torsdagen gick vi på en föreläsning om närståendeadoption som var väldigt intressant. Bara det var värt ett eget inlägg så ett sådant kommer senare. Efteråt träffade vi två tjejer som vi fått kontakt med genom den här bloggen. Vi gick iväg och lunchade och de var jättetrevliga! De har en bebis på gång i magen som är 13 veckor. Jättekul att träffa några som varit i samma sits som oss och som faktiskt lyckats med den stora bedriften att bli med barn!

Vi hann med några fester också, men eftersom vi nyligen gjort en insemination så var fest- och dryckhumöret inte på topp. Men det blev nåt glas vin ändå. På torsdagen var vi på tjejfesten på Alladin och på fredagen blev det utgång med M:s kompisar. På lördagen var det meningen att vi skulle gå på Ginafesten på söder, men vi drog en liten vals om att vi var helt ”urfestade” och inte pallade att ”dricka” en kväll till. Det är svårt att vara nykter en hel vecka på Pride utan att någon ska misstänka något…

Paraden var jätterolig! Vi hoppade i och ur lite här och var för att både hinna se och gå. Favoriterna är ju såklart regnbågsfamiljerna, stolta föräldrar, Golden ladies och, som det visade sig för A:s del, BDSM-bögarna som nästan tänkte ragga upp A efter att hon hänfört råkade ropa ”Shit!” åt deras dräkter. Efter det kom det en fotograf och och blixtrade kort på A i typ en hel minut. Nu idag så har vi återfunnit bilden både på Nyhetskanalen och i dagens Metro!

Nu är vi hemma igen och har två veckors semester kvar! På fredag ska vi testa om det blev någon bebis, något som jag starkt tvivlar på…



Jag ser rött
juli 7, 2009, 9:14 e m
Sparat under: Insemination - Utomlands, Inseminationer, Längtan, Väntan | Etiketter: , ,

Nej, inte någon bebis denna gång heller. Det känns tungt, men vi har så klart inte givit upp. Nästa försök planeras kring den 20-25 juli. Därefter blir det PRIDE! Roligt att ha något att se fram emot när man väntar!

Tack för alla fina kommentarer, hörni! Kul att fler och fler verkar hitta hit!



Den olidliga väntan
juni 30, 2009, 8:00 e m
Sparat under: Insemination - Utomlands, Längtan, Väntan | Etiketter:

Dagarna, timmarna och minuterna sniglar sig sakta framåt… Idag är det  åtta dagar sedan inseminationen, och jag känner precis som förra gången. Nämligen INGENTING. På måndag, den 6 juli (samma dag som vi har varit tillsammans i två år) har det gått 14 dagar och vi ska då göra ett graviditetstest och skicka svaret till kliniken.

Vi hoppas så att vi nästan spricker, men samtidigt vill vi inte hoppas alls, för hur man än beter sig blir besvikelsen så stor om det inte blivit något. Vi försöker att hitta på en massa annat att göra för att slippa tänka så mycket. Till exempel var vi och hälsade på hemma hos en glad badkille och hans mammor i förrgår som vi pratat med på Familjeliv! Det var jättetrevligt och vi hoppas att de vill träffas fler gånger. Det är roligt att lära känna folk som gått igenom samma sak som vi önskar göra. Och när man ser resultatet inser man att ett barn är värt varenda minut av olidlig väntan och oro.

Men tänk om man bara kunde få ett kvitto på att det kommer att bli ett barn, nångång! Gud vad skönt det skulle vara.

//M.



10 frågor som avgör var du befinner dig på skalan!
mars 27, 2009, 10:34 e m
Sparat under: Bebisprylar, Längtan, Mammaroller

Jag hittade just ett test på internet. Det går ut på att visa om man är mogen att bli förälder. Inte helt otippat så hamnade jag under kolumnen ”Du är helt klart mogen för att bli förälder, det verkar ju vara det enda du har på hjärnan!”

På tal om just det så har jag i det verkliga livet fastnat i fråga nr 6. När man ”råkar trilla in” på bebis/barnavdelningen hela tiden. Det börjar bli ett problem, när ”råkar trilla in” har övergått till ”alltid trillar in” och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig därifrån. Det är klart att det är mysigt att gå och kika på alla små söta bodys och strumpor. Små coola jeans i stl 62 och söta mössor från Polar´n och pyret. MEN … (som Tony Irving skulle ha sagt…) med tanke på att vi inte ens har en bebis att köpa saker till och vi inte har kommit så långt som till första inseminationen än så känns väntan närmast outhärdlig. Jag längtar och drömmer mig bort bland alla små kläder bort till en framtid där vi får skämma bort bebisen med en massa coola kläder och saker. Just nu är känslan att man är nära men ändå så långt borta. Jag kommer på mig själv att stå inne vid bebiskläderna och titta. Jag skäms alltid lite, det är ju ändå fööör tidigt för att få köpa och det borde vara förbjudet för min längtan som bara blir större och större. Varje gång jag ser en bebis, små söta bebiskläder eller leksaker så hoppar livmodern som en studsboll och jag vill känna doften av en nyfödd bebis som bara är våran! Jag vill känna det nu, nu, nu!

Kan man spola tiden framåt?

// A.



Fler än vi som planerar barn?

Det är alltid roligt att göra saker tillsammans med andra. Eller i alla fall att följas åt och utbyta information och erfarenheter på vägen. Därför vore det kul att få kontakt med någon/några som är i samma sits som vi som planerar att starta bebisverkstad till sommaren. Gärna genom insemination i Danmark, men annars är det kul att prata barn-skaffande över huvud taget.

Vi är medlemmar på Familjeliv.se, men har ännu inte hittat några personer som planerar barnskaffande till sommaren ännu. Vi fortsätter leta.



Vill bli ung mamma

Båda vi två har alltid velat ha barn tidigt. Vi har längtat på varsitt håll sedan vi bara var femton-sexton år, men den senaste tiden har längtan känts mer realistisk. Ett par kompisar har redan fått barn, några ska ha, och flera planerar. Jag tror egentligen inte att folk runt omkring oss skulle bli särskilt förvånade om de visste att vi börjat planera. Själva förvåningen skulle väl i så fall mest ligga i att vi på varsitt håll är den enda i släkten som är homo, och det vore lustigt om vi samtidigt blev de första att få barn bland den yngre generationen. Varken jag eller flickvännen har ännu några kusinbarn, syskonbarn, eller några andra barn i släkten överhuvudtaget.

Släktens första tanke när man berättar att man är gay är annars ofta ”kommer hon/han någonsin att kunna skaffa barn?” Därför vore det lite roligt att vara först ut på bebisfronten. Min mamma sa följande senast jag och flickvännen var hemma: ”Åh, jag sörjer faktiskt lite att vi inte har några småbarn i släkten.” Just så sa hon. För mig lät det som ”Åh vad roligt det vore med barnbarn.” Som snabbt kan översättas till ”Jag som stolt mor till homosexuell dotter ger härmed min fulla välsignelse och önskan om att Ni skall göra mig till stolt regnbågsmormor.” Okej, det var väl inte riktigt så hon sa, men det känns ändå som att hon skulle vara helt okej med att bli mormor åt en liten knodd, inseminerad som hemmagjord.

Pappa älskar barn och skulle bli en toppenmorfar, det är det inget tvivel om. Hans farhågor skulle istället vara att min framtida, storslagna karriär inte ska hinnas med om jag blir för upptagen med blöjbyten och barnvagnsrallyn. Karriär först, barn sen – det är pappas melodi. Inte för att han följde sina egna råd direkt, men det gick bra för honom ändå.

Min farmor vara bara arton när hon fick sitt första barn. Nitton när hon fick min pappa. Min mamma och pappa var inte heller så gamla när de fick mig. Därför vet jag hur stort utbyte man har av underbara far- och mor-föräldrar som leker och busar med en när man är liten, och som finns kvar och stöttar, intresserar sig och bryr sig om en också när man växt upp. Jag vill att mina barn ska ha samma möjlighet till det som jag. Dessutom tror jag att min farmor skulle bli en ypperlig regnbågs-morfarsmor och farfar en ypperlig regnbågs-morfarsfar.

Om allt skulle gå enligt planera skulle vi vara mammor när vi är tjugofem. Gammalt förr, ungt idag – men alldeles lagom tycker vi.



Längtan efter barn
september 19, 2008, 7:10 f m
Sparat under: Längtan, Om oss | Etiketter: , , ,

Jag och min flickvän har bott ihop i ett år och längtat efter ett gemensamt barn ungefär lika länge. Kanske längre. Vi funderar mer och mer på hur det här barnet ska komma till. Det är nämligen så att vi inte kommer bli som vilken vanlig Svensson-familj som helst. Vår familj kommer att ha två mammor och ingen pappa.

Därför kommer vår skaffa-barn-process sticka ut en aning från normen. Den här bloggen har vi startat för att samla ihop våra egna tankar och uppleverser samt nyttig information kring skapandet av en ny liten regnbågsfamilj.