Hoppas ni alla haft en bra jul. Vi har haft det jättebra under dessa juldagar och verkligen njutit som en familj vår första jul med Edith. Förra året vid den här tiden var M höggravid bigtime och mådde mest dåligt av all mat. Eller ja.. mest över att det inte fick plats något i magen då lillknoppen tog upp all plats. M känner sig fortfarande lite snuvad på att hon bara hann äta ett par sillbitar förra året och aldrig kom till de goda köttbullarna innan hon fick bänka sig i soffan med total mättnad och illamående. I år har vi ändrat på det och ätit julbord lite för många dagar, öppnat jättemånga paket och bara haft det underbart bra med våra familjer.
Tomten har tydligen haft bra koll på Edith och tyckt att hon skött sig alldeles utmärkt under det här första året. Hon fick nämligen hur mycket paket som helst. Hon har dock inte förstått poängen med inslagna saker än och det där med att öppna julklapparna fick jag och M sköta. Helt plötsligt så blev vi som barn på nytt och jag har lekt minst lika mycket med Ediths saker om inte mer.
Vi bjuder på en liten bildbomb så ni får se några av de många paketen som Edith fick under dessa dagar.
Jag är fortfarande imponerad av inslagningen av hopprenen som Edith fick av morfar S och L. Är den inte schysst så säg?!
Förutom en massa roliga leksaker har E fått fina jeans, tröjor och tunikor. Böcker, dockor och Duploklossar. Förutom det fick hon lite saker till sitt rum, ska göra klart det sista där inne så ska vi fota även det. Tyvärr går det inte så fort som vi önskat men den som väntar på något gott..
I slutet av nästa vecka blir Edith tre månader, tre månader! Kan man stanna tiden så man hinner med i allt som händer?
Vi satt och kollade på filminspelning från hennes första dagar och en massa foton då hon var alldeles ny.. det är häftigt att ett så litet knyte kan växa och förändras så mycket som dom gör det första året, men det går för fort, jag hinner inte med. De senaste veckorna har hon blivit otroligt stadig i nacken och vill sitta upp i knät eller helst stå upp.. hon blir sur om man håller i henne liggandes i famnen som en nyfödd, då strejkar hon direkt. Hon har ingen riktig koll på vad händerna gör än, förutom rörelsen mot munnen, dom lever ett eget liv än så länge men ibland får hon slumpartat tag på en av katterna och pälstussarna flyger hejvilt. Hon ler non stop när vi pratar med henne och mitt hjärta smälter minst 47 gånger per dag av glädje.
Ja det är kanske inte så mycket att läsa om, men för oss är det här såklart det största. Vi fick höra för någon dag sen att vi har blivit tråkiga småbarnsföräldrar.. men hallå vi har kämpat länge för att bli såhär ”tråkiga”!
Postat i: Insemination - Juridik, Insemination - Landstinget, Mammaroller, regnbågsfamilj
Ja även i pappersformat då.. I veckan var vi hos familjerätten och skrev på en bekräftelse att även jag A är vårdnadshavare och att vi nu har gemensam vårdnad.
Alla par som lever i en samborelation och ej som gifta måste ansöka om fastställande av faderskap (heteropar) och föräldraskap (lesbiska par) hos socialstyrelsen. Går man in på socialstyrelsens hemsida står det såhär om föräldraskapsprocessen:
För barn till lesbiska kvinnor som fått assisterad befruktning kan föräldraskapet fastställas. Förutsättningarna är att:
- moderns kvinnliga make, partner eller sambo har samtyckt till behandlingen,
- behandlingen har skett enligt lagen om genetisk integritet och
- det är troligt att barnet kom till vid det tillfället
Svårare än så var det inte.. två underskrifter och sen klart!
Har dock en liten parantes… ”Moderns kvinnliga make” som det står i texten känns ju lite snevriden.. kan det helt enkelt inte bara stå moderns maka, partner eller sambo? Fast iof en kvinnlig make innefattar ju även en kvinna som gift sig med en transperson..men så queer tvivlar jag på att Socialstyrelsen är..
Sitter i solen på vår framsida och njuter efter en långpromenad i snabb takt. Grymt skönt nu när det börjar bli barmark på sina ställen så man kan trycka på lite tempo i promenaderna.
M ligger inne i soffan med feber, ond hals och dricker blåbärssoppa och överdoserar Bafucin. Jag har precis blivit bättre i min megaförkylning efter en veckas pinande. Edith är snorig men annars vid god hälsa. Värre är det dock för mammorna alltså. Det går runt runt och vi håller tummarna att Edith inte ska bli värre.
Ikväll ska Edith besöka sin allra första fotbollsmatch någonsin. Morbror D är i stan för att spela och självklart ska vi heja på! Passar bra att fly huset en stund så att M får vila ordentligt också.
Ny vecka idag, en helt underbar måndag med solsken och -1 grad. Vi gör oss i ordning för en tur på stan just nu. Idag ska vi ska verkligen njuta av vårkänslorna och ta vara på värmen och solen, för det kan mycket väl bli -26 grader igen som det var i mitten på förra veckan. Brr!!
Edith växer och blir större, hon har gått upp till 5600 gram och är numera 58 cm lång enligt senaste BVC besöket, en stadig tös med andra ord. Hon är pigg och vill vara med och kika på allt som händer, hon börjar använda sin söta röst till något som alltmer börjar likna joller plus att nacken blir allt starkare. Det är tur att man inte fortsätter att växa i samma fart som bebisar gör hela livet.. Då skulle Edith gå när hon är fyra månader och vara längre än mig när hon är fyra år.
Bjuder på en bild i kompensation för ett kort inlägg. (Vi hade inte tänkt lägga ut så mycket bilder på henne egentligen men det är svårt att motstå! Partiska som vi är. )
Det är fantastiskt roligt att så många följer oss och tittar in på den här bloggen! Nu när lillknoppen kommit ut till oss och vi inte längre skriver om vår jakt på bebisfröet.. vad vill ni läsa om? Skriv en kommentar till oss!
Alla hjärtans dag idag och Edith fyllde för några minuter sen en månad. En månad är inte så lång tid men mycket hinner hända på dom dagarna. Helt plötsligt får man helt annorlunda perspektiv på livet, det som man tyckte var viktigt och betydelsefullt innan har bleknat en aning. Jag trodde aldrig man kunde känna sån oro som jag gjort dom här dagarna, frågor och funderingar kring:
”andas hon”
”är hon för varm i vagnen”
”varför grinar hon”
”har vi torkat torrt i alla hudveck”
”är det skräp på nappen”
”kommer katterna äta upp henne”
”fryser hon”
”borde vi oroa oss för krig och orättvisor”
”är nappen kokt”
Vi har längtat och längtat efter henne så länge, men inte trodde jag att man kan älska en liten ny människa på det sättet som vi gör så fort och så innerligt. Man kan sitta och titta på henne i timmar, sjunga för henne, dansa, kramas, pussas, försöka få henne att räcka ut tungan på samma sätt som man själv och andra små töntiga saker som man aldrig vill ska ta slut. Det är underbart att få dela det här med någon som man är säker på att man ska dela resten av livet med. Att tillsammans få se minsta lilla utveckling, och det här är bara början. Jag längtar efter att få vara med på resan med första leendet, första blåmärket, babysim och cykla utan stödhjul. Under den här månaden har jag insett att oron alltid kommer finnas kvar men antagligen skiftas från okokta nappar och krig till att dom ska gå själv hem från skolan, börja övningsköra och smälla i dörrar.
Jag vill bara stanna tiden och vara! Det här är det bästa!
/A
.
På fredag är det fyra veckor sedan lillknoppen kom till oss. Det är verkligen som alla säger att tiden går grymt fort och att hon växer en massa för varje dag!
Ikväll har jag matat henne med flaska för första gången. Vi tänkte testa lite lätt med att ge henne bröstmjölk i flaska så jag kan ge henne mat om M skulle vilja göra något annat en stund utan att behöva tänka på amningen. Så kan Edith och jag hitta på lite bus tillsammans framöver också helt själva! Hon såg förvånad över att det kunde komma mat ur en såndär konstig plastgrej.. Det var supermysigt och lite häftigt att ge henne mat även fast det bara är i flaska.
Vi har börjat hitta lite rutiner och lärt känna henne mer, vad hon vill och tycker om. En stor favorit är mobilen ovanför skötbordet, bada, sova i vagnen och ha sovmorgon. Just sovmorgonen och morgonmys tillsammans är jättejobbig att åka ifrån när jag måste åka till jobbet. Jag längtar efter helg och mycket mys nu!
Jag hittade just ett test på internet. Det går ut på att visa om man är mogen att bli förälder. Inte helt otippat så hamnade jag under kolumnen ”Du är helt klart mogen för att bli förälder, det verkar ju vara det enda du har på hjärnan!”
På tal om just det så har jag i det verkliga livet fastnat i fråga nr 6. När man ”råkar trilla in” på bebis/barnavdelningen hela tiden. Det börjar bli ett problem, när ”råkar trilla in” har övergått till ”alltid trillar in” och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig därifrån. Det är klart att det är mysigt att gå och kika på alla små söta bodys och strumpor. Små coola jeans i stl 62 och söta mössor från Polar´n och pyret. MEN … (som Tony Irving skulle ha sagt…) med tanke på att vi inte ens har en bebis att köpa saker till och vi inte har kommit så långt som till första inseminationen än så känns väntan närmast outhärdlig. Jag längtar och drömmer mig bort bland alla små kläder bort till en framtid där vi får skämma bort bebisen med en massa coola kläder och saker. Just nu är känslan att man är nära men ändå så långt borta. Jag kommer på mig själv att stå inne vid bebiskläderna och titta. Jag skäms alltid lite, det är ju ändå fööör tidigt för att få köpa och det borde vara förbjudet för min längtan som bara blir större och större. Varje gång jag ser en bebis, små söta bebiskläder eller leksaker så hoppar livmodern som en studsboll och jag vill känna doften av en nyfödd bebis som bara är våran! Jag vill känna det nu, nu, nu!
Kan man spola tiden framåt?
// A.
