Postat i: regnbågsfamilj
Hos oss händer det grejer, tyvärr märks det inte lika tydligt på bloggen. Här hemma håller vi på med en hel del projekt för att ”boa” in oss mer och mer. Vi har bott i radhuset i ett och ett halvt år men har liksom inte riktigt kommit på plats än och nu har resan dit börjat på riktigt. Vi plastar om köksluckor i en renovering light av köket, beställer tapeter, framkallar förstoringar till efterlängtade tavlor som ska upp på väggen plus en massa andra småsaker men som tar en alldeles för lång tid att genomföra. Däremellan håller vi tummarna superhårtför att fler bebisfrön ska bli till och växa i fina vänners magar.
Tiden går fort, det säger vi ofta men nu när vi tittar igenom och valt foton till alla ramar vi köpt och inser att det hänt massor av saker på väldigt kort tid. På 15 månader har Edith förvandlats från en lillknopp..
till en busbrud som älskar att säga hej och vinka till alla h e e e e l a tiden, dansa och göra rörelser till ”vipp på rumpan affärn” , äta själv, dricka ur glas och ej pipmugg, vara ute i naturen med mormors hundar, säga OJ! varje gång man går på ett ojämnt underlag, dricka havremjölk och köra dockvagn med endast bankdosan i. Ja en hel del och jag har inte fått med ens hälften. Det händer saker varje dag och man ser att nya spännande saker upptäcks hela tiden. Det är skithäftigt.
På måndag ska jag och E åka till Stockholm för att hälsa på min kompis A som är hemma från sitt jobb i Karibien, det ska bli superskoj och vi hoppas att vädret blir bättre då vi har tänkt att turista till det ordentligt, något som man inte gör när man är i Stockholm annars. Nu blir det nog klassiska turen i gamla stan, förbi slottet och kanske Skansen.
Har ni några förslag på vad man ska se i huvudstaden tar jag gärna emot dom?
Tiden rullar iväg och det var en evighet sen vi uppdaterade här. Vi har kalasat en massa sedan sist och vår lillknopp har blivit vår 1-åring. Det är helt galet. Det har gått så fort det här året samtidigt som vi inte kan förstå att hon varit liten bebis. Snacka om att man lever i nuet när man har barn.
Ediths första födelsedag var den bästa. Alla hennes mormor och morfar var här och såklart alla morbrors med flickvänner och favoritmoster C. Favoritpresenten var en gungsnigel och tillsammans med lammet Timmy och hopprenen så är djurparken numera komplett, anser vi mammor i alla fall. Återstår att se om morbror P tycker likadant.
Mamma M hade bakat tårtor och kakor (hela veckan) som var supergoda. Jag och Edith stod för städning och kanelbullar och försökte hålla oss så långt från tårtbageriet som det gick.
Veckan efter 1-årsdagen och kalaset bytte Edith ut krypning och några få stapplande steg till att gå fullt ut. Nu gör hon inget annat så det är med andra ord full fart här hemma.
När vet man att ens barn är just ett barn och inte en bebis längre?
Min teori är följande:
* När hon medvetet slänger saker på golvet från sin stol om och om igen och redan innan saken i fråga har slagit i golvet så vill hon att man ska plocka upp den.
* När det blir en sport om vem som hinner snabbast fram till den förbjudna saken (läs eluttag, trappa till övervåningen eller sanden i kattlådan) - bebis eller föräldern?!
* När hon dansar till Michael Jacksons Billie Jean men inte Westlife. (Yes!)
* När hon och hennes kompis coola K kryper iväg tillsammans på öppna förskolan utan att ens kolla bakåt på sina föräldrar utan beger sig snabbt iväg för gemensamma bus. Andra barn dom stannar snällt kvar i närheten så dom kan se sina föräldrar hela tiden.
* När det inte är roligt att sitta i vagnen längre (om man inte är supertrött – då är det rätt okej!) Det är såklart roligare att stå, klättra och hänga ut från vagnen.
* När alla skåp i köket är den bästa leksaken ever! Särskilt det förbjudna skåpet med stora tallrikar och stekgrytan alternativt skafferiet (och kokospåsen som tydligen var öppen..)
I julklapp önskar vi oss för övrigt låd och skåpspärr, grind till trappen nere och plåster.
I helgen har vi varit i Stockholm två nätter för teaterbesök och trevligt sällskap. En helg tillsammans då vi inte bara varit mammor utan mest A och M. Tid för varandra och att bara vara. Vandrat på Söder och fönstershoppat i coola (och dyra) vintagebutiker. Fikade på ett mysigt gay-fik och skrattade mycket tillsammans med vänner.
Edith har varit hemma med mormor M, morfar B och alla hundar. Hon har säkerligen visat mormor alla hyss hon kan och morfar B har lärt henne hejaramsor med tillhörande rörelser. Det kändes jättekonstigt och gruvsamt att åka ifrån henne då vi inte varit borta från henne båda två samtidigt någon natt. Men det gick över förväntan och vi har de här två nätterna sovit gott (och länge). Värre har det varit för mormor då E blev förkyld sista natten och inte var så sugen på att sova några längre stunder… men trots det så känns det jätteskönt att allt gått bra för mormor och morfar. Vi har såklart längtat ihjäl oss efter henne flera gånger om men det är skönt att vara A och M tillsammans.
Idag är det den första VAB-dagen vi tar ut. Sjukstuga bigtime här hemma. Mamma M har trasig rygg och då stannar jag såklart hemma och agerar fungerande förälder som kan lyfta och krypa runt på golvet och jaga Edith till hennes stora förtjusning. Dock slog stora febern till vid lunchtid och Edith har nu 39,6 grader. Inte lika leksugen längre. Nu är det mysa i knät som gäller och vänta på att Alvedonen gör verkan i lillkroppen. Vi har en riktigt softardag i soffan, som en söndag ska vara. Bäst att ta vara på de korta stunderna där vi får pussas och krama på henne utan att hon vill gå ner på golvet och leka- det enda som är positivt när små barn är sjuka.
Postat i: regnbågsfamilj
Nu har vi riktigt kommit in i semesterlunken hemma. Det tog ett par dagar för oss alla tre att komma ur Pride-bakis dimman efter alla intensiva färgglada lyckliga dagar. Nu är det inga glamourösa glitterdagar i storstan längre, så fort semestervecka 3 startades kom också regnet. Vi har spenderat de senaste dagarna hemma och inne för att ta tag i vanliga Svenssonsaker som att tvätta och städa, rensa ur Ediths kläder som helt plötsligt blivit urvuxna i olika små högar. Spara, lånat som ska tillbaka och det som ska säljas på Tradera. Lägga ner kläder tyckte Edith var fantastiskt skoj, ja att sitta och riva ut alla kläder vi vikit ihop och lagt ner alltså. Snacka om evighetsgöra.
Nu är vi hemma efter en underbar tripp till Stockholm Pride och lite pridande här i Norrland.
Stockholmsveckan innehöll öppna förskolan-besök, sångstunder, lek i lekparker med buskillen M, många skratt, nya bekantskaper och såklart träffar med efterlängtade vänner som vi inte sett på alldeles för länge. Edith lärde sig tre dagar innan avresa ner till Stockholm att skrika med den högsta brandlarmsrösten ni kan tänka er när hon blir uppspelt och glad. Det var alltså en utmaning att hålla henne på en lagom mittemellan nivå på tågresan, ja alltså inte för glad för att riskera att vi skulle bli av slängda i Hudiksvall men såklart inte heller ledsen och grinig för det gillar ju ingen medresenär precis. Allt gick bra, åtminstone tycker vi det. Vi vet inte om den 20-åriga skatekillen mittemot oss tyckte likadant om vi ska gå på hans rullande ögon och suckande…
Nya området i Kungsan var väl sådär. Nu när man travar omkring med barnvagn överallt och gärna vill slå sig ner på någon gräsplätt ibland för att inte vara konstant i vägen, plus att lillknoppen inte ska behöva sitta i en vagn hela dagen så fanns det helt klart begränsningar. Hoppas dom kikar på det till nästa år. Ge oss barnvagnsdrivers en gräsplätt, alla kommer vinna på det, vi lovar!
Paraden är ju alltid magisk och som vi har längtat och fällt en och en annan tår år efter år när vi sett regnbågsfamiljerna och önskat att vi en dag skulle få gå där som en familj. Edith hade laddat optimalt innan med hotellfrukost bestående av smörgåsrån, vattenmelon och gurka, för att sen sova i nästan två timmar. Hon vaknade lagom till paradstart och var sen lyckligaste bebisen i världen de närmaste 3 timmarna. Jag bar henne hela vägen och hon skrattade, flinade och charmade publiken. Det var verkligen helt underbart och en väldigt lyckligt och färggrant minne som alltid kommer att leva kvar.
Underbar vecka med andra ord.
Imorgon bär det iväg till storstaden för att prida loss. Första gången som en familj. Lycka.
Vi har spanat in några aktiviteter som vi vill gå på. Bland annat regnbågsförskola, babyrytmik, sagoläsning med Sagolikt bokförlag och lite sportföreläsningar för mig, A. Sen blir det såklart en hel del häng i parken. Vi kan ju varken missa rockkvällen eller schlagerkvällen. Detta kommer bli grymt bra!
Vi ser fram emot att träffa andra regnbågsfamiljer eller de som planerar att bli. Vore jätteskoj att utöka vänskapskretsen, så hör gärna av er i kommentarsfältet om ni också är på Pride så kanske vi kan ses en stund?!
Sitter i solen och väntar på bussen till jobbet. Skönt att andas lite friskluft innan jag ska vara inne hela dagen. Är inne på slutspurten nu, jobbar 2 veckor till efter denna innan det är semester. Får avlösning på hälften av mina 4 extra stora ansvarsområden nästa vecka. Därav känslan att trappa ner med (hela) 2 veckor kvar.
Nu när det är soligt, man har Coldplay i lurarna och kroppen och knoppen börjar vakna till liv, hade det inte varit helt fel att vara kvar hemma med M och Edith och bada. Men jag biter ihop och laddar för 5 underbara semesterveckor med start i Stockholm och Pride med bästaste familjen J & S. Hoppas ni alla har det bra!
Postat i: regnbågsfamilj
Idag har jag och Edith haft en fantastisk dag tillsammans. Det har varit en dag då jag har myst, skrattat, kramats och bara tagit vara på att hon är helt underbar. Det är inte ofta man stannar upp och fattar hur jävla bra man har det! För det har har jag. Det är skitsamma om man vill grina när man betalar räkningarna, bilen signalerar service och att det är hela 5 veckor kvar till semester när man stannar upp och bara njuter av livet. Varför gör man inte det oftare? Det borde vi göra!
Jag stannar upp idag och tänker att Edith är det bästa som finns, att jag har en fantastisk M, som förutom är fantastisk också är grymt snygg. Hon älskar mig och står ut med mig trots att jag klantigt sabbar hennes Iphone i en tappa i asfalten olycka, aldrig kommer iväg i tid från jobbet och klagar på att hon har för många skor…
Jag har det jävligt bra med andra ord!
/A
