I helgen blev Edith 4 månader och nu händer det verkligen saker varje dag. Första smakportionen med potatis och majs introducerades i söndags, och trots att inte jättemycket mat hamnade i lillmagen så verkade det inte otäckt och äckligt som vi mammor hade föreställt oss att hon skulle tycka innan. Majskrokar är en annan favorit att gegga med. Det är samma sak där, att inte särskilt mycket hamnar i munnen eller för den delen magen, men att kladda är ju lite skoj såklart nu när hon lite smått börjar veta hur man gör. Rösten är Ediths bästa kompis just nu. Nu är det inget joller längre utan sång med väldigt höga toner. Så höga att hon skulle kunna förväxlas med en hundvisselpipa.
Liggdelen i vagnen börjar bli lite kort och det är snart dags för att ta fram den andra delen. De sista storlek 56 byxorna som hon kunde ha väldigt länge (stor i storleken) är nu ett minne blott… och när M såg en liten liten bebis häromdagen och undrade om det var en liten prematurbebis och fick veta att det var en redig tös på 4 kilo precis som Edith var som nyfödd, höll M på att svimma då hon förstod hur mycket Edith växt på så kort tid.
Vi har börjat grejja lite i Ediths blivande rum. Det har hittills fungerat som ett förråd där allt som inte har något riktigt hem har fått stå. Men nu känns det roligt och lockade att börja göra i ordning, så böcker och leksaker kan få stå framme och mer lättillgängliga än vad dom är nu i 4 olika kartonger plus att vi vill ställa upp/hänga upp alla fina saker hon har fått.
Det enda som är lite jobbigt just nu är att M verkar lite smått understimulerad när det gäller att få uppmärksamhet och cred för hennes (enligt henne) roliga humor. ”Allt gott om E, men hon brukar inte skratta åt mina ytterst genomtänkta, självironiska och jätteskojiga skämt och hon reagerar inte ens på mina jätteroliga sånger och skitsmarta rim!” Så när jag kommer hem får jag roliga skämt och rim berättade som inte riktigt gör humorn rättvisa så där i andra hand. Hon brukar sucka lite lätt och säga ”Jaha, det var i alla fall kul då. You had to be there för att fatta!”
