Dags för plan B – Provrörsbefruktning i Umeå!
I slutet av februari blev vi kallade till en informationsträff och undersökning hos den privata kliniken vi går hos. Det är dem som kommer att sköta stimuleringen inför IVF som genomförs på Umeå Universitetssjukhus. Vi fick gå igenom alla mediciner jag ska ta, hur man använder hormonnässpray, hur man injicerar sig själv i magen etc.
Den första mars påbörjade vi behandlingen med nässprayen. Nässprayen gör så att kroppen blir nedreglerad, inga ägg börjar växa, och ingen mens kommer. På så sätt kan man bestämma vilken tidpunkt som äggen ska börja växa för att det ska passa i tiden med sjukhuset.
Det kändes spännande att ha kommit igång!
Postat i: Insemination - Juridik, Insemination - Landstinget, Undersökningar | Etiketter: donerad sperma, ivf, Umeå
Inga bebisar i sikte… Vi har nu gjort fem inseminationer i Danmark utan något resultat, så nu går vi och väntar på att komma fram i IVF-kön till Umeå. I december var vi på ett förberedande kuratorsamtal inför donationen (som man måste genomgå innan insemination eller IVF med donerad sperma i Sverige).
Det var ett trevligt samtal med en trevlig kurator, även om många av frågorna kändes som att de kom direkt ur ett formulär som riktade sig till heteropar. Konstaterandet att barnet inte skulle bli biologiskt besläktad med oss båda, kändes till exempel inte som någon nyhet, och ingenting som vi inte redan funderat kring. Det är nog skillnad om man är man och kvinna där båda tagit för givet att barnet blir gemensamt biologiskt, och där man upptäcker att allt inte står rätt till.
Vi fick hem ett dokument efteråt där kuratorn skrivit ihop en analys av hur vi skulle bli som föräldrar och hur vi ser oss själva i föräldrarollen. Det var ganska intressant att betrakta sig själv utifrån en kurators psykoanalytiska ögon och öron. Vi uppmanades att läsa igenom texten och fick komma med synpunkter om det var något vi ville ändra eller tillägga. (Känns oroväckande om vanliga psykologer också låter sina patienter vara med och bestämma diagnos, men i just detta fallet kändes det helt okej.)
Vi var mycket nöjda med analysen och hakade bara upp oss på en mening. ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och A är beredd att acceptera barnet som sitt eget.” Vi la till en fortsättning bara för att tydliggöra vårt ställningstagande: ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och A är beredd att acceptera barnet som sitt eget, turligt nog är även M beredd att acceptera barnet som sitt eget.”
Vi fick tillbaka ett dokument där det stod: ”M och A har noga tänkt igenom den biologiska aspekten och båda ser sig själva som jämställda föräldrar.” Så vi tror att budskapet gick fram.
Postat i: Insemination - Utomlands, Inseminationer, Undersökningar | Etiketter: ägglossning, insemination, timing
Nu är vi hemma igen. Har åkt nattåg från klockan 19.00 igår och var framme klockan 04.00 i morse. Inseminationen gjorde vi 24 timmar efter att ägglossningsstickan slog om. Jag frågade på kliniken om det kanske är lite tidigt i och med att det inte är säkert att ägget verkligen släpper efter 24 timmar. Men hon sa att det är väldigt ovanligt att det släpper efter 36 timmar, och eftersom simmarna lever i 24 timmar så är det bra med tid. Så vi körde på det.
När vi väl var på kliniken så frågade jag lite mer om det och då sa hon att vi kunde testa en ny ägglossningssticka 24 timmar efter inseminationen för att se att den verkligen ägt rum. Stickan kan inte längre känna av något LH-hormon när ägget väl har släppt.
I morse testade jag och trots att det nu var så väldigt ovanligt så hade jag trots allt ett stort fett positivt ägglossningstest i handen som blinkade elakt mot mig. Vilket alltså betyder att vi åkt tre flygplansturer, två tågresor och en färja, köpt sperma och insemination för tusentals kronor, samt lagt ner två dygn helt i onödan eftersom det har gått 24 timmar sedan inseminationen = spermierna är döda och ägget har ännu inte släppt.
Varför VARFÖR varför gjorde vi inte ett ultraljud på kliniken? Barnmorskan tyckte att det var onödigt eftersom det är så ovanligt att det släpper så sent så det behövdes inte. Men om man inte blir gravid, är det inte läge att kolla upp vad som kan vara ovanligt då?
Just nu känns det som att vi ger upp för ett tag och kör igång igen senare, när vi hunnit bli lite rikare och mindre uppgivna. Det håller inte att betala över 10 000 i månaden utöver alla andra utgifter. Nu ska jag gå och vältra mig i ångest. Trevlig semester.
Postat i: Undersökningar | Etiketter: äggledare, äggledarspolning, insemination, kontraströntgen
I torsdags gjorde vi en äggledarspolning för att kolla så att det finns passage till äggledarna. Det kan vara bra att göra innan insemination eftersom det är lönlöst att inseminera om det skulle visa sig att det finns något hinder på vägen som gör att spermierna inte kan ta sig till ägget. Men allt såg fint ut! Känns skönt att ha gjort det, men det var inte så skönt att göra det… Genom en tunn slang sprutades kontrastvätska in i livmodern som i sin tur fylldes och gjorde att vätskan pressades vidare genom äggledarna. På röntgenbilderna syntes det att kontrastvätskan rann igenom hela vägen.
Idag sa fertilitetsmonitorn att det var dags att börja testa med stickorna igen. Är på dag 9 och ägglossningen brukar inträffa på dag 15-17 för mig så vi planerar att åka till Danmark för vår andra insemination om en vecka!
Nu har vi fått svar på proverna och allt såg bra ut. Skönt! Däremot hade ett prov blivit kvar på kliniken och sen blivit för gammalt, så det måste vi tyvärr ta om… Ska försöka att göra det uppe på sjukhuset i stan istället för att åka tio mil till den privata kliniken vi var på. Vi får helt enkelt ljuga och säga att vi är rädda att vi har klamydia eller något sånt, annars är det inte säkert att vi får göra testerna.
Nu vet vi ju redan att vi inte har några könssjukdomar, men det måste ner på ett papper så att vi kan skicka det till kliniken i Danmark. Det var skönt att hormonproverna var normala, sånt kan man ju inte veta på förhand.
Igår hälsade vi på hemma hos vår kompis H som precis fått en liten bebis! Han var så otroligt söt och vi ville aldrig sluta hålla honom. Det skriker i bebismagen!!
Jag producerar tydligen VÄLDIGT många ägg.
Vi var hos läkaren i fredags och gjorde de förberedande undersökningarna inför insemination. Därtill gjorde jag ett ultraljud över äggstockarna och livmodern för att se så att allt stod rätt till. Det första läkaren sa var att min livmoder var bakåtlutad. Vad nu det innebär? Men han sa att det inte brukar påverka fertiliteten. Det andra han sa var att jag hade väldigt många ägganlag. Han visade på skärmen och mycket riktigt låg det en massa små äggpluttar i vad som måste ha varit mina äggstockar. Det kändes otroligt skumt att få se sitt eget innanmäte på en svartvit tvådimensionell tv-skärm!
Många ägganlag trodde jag lät som en bra grej. Men det var det tydligen inte. Han sa att min ägglossning kanske hoppar över då och då på grund av detta plus att det är väldigt viktigt att jag håller vikten för att inte drabbas av PCO. Det viktiga var att jag inte TÄNKER för mycket på detta och att jag inte VÄNTAR på ägglossningen för intensivt. Ja nu kommer jag ju ABSOLUT INTE att göra det… Fel att bara hålla tyst om det och låta mig leva kvar i min harmoniska, och än så länge väldigt regelbundna menscykel. Vi får se hur det blir med den regelbundenheten i framtiden… En annan nackdel med många ägganlag är att om man har oregelbunden mens så är det ändå inte rekommenderat att man använder hormoner för att styra ägglossningen. Det bidrar ofta till ännu fler ägg vilket i detta fall skulle kunna leda till fyrlingar eller femlingar. (Snacka om valuta för pengarna.)
Jag vill också bara tillägga att jag var väldigt duktig att ta blodprov. Fem (5!) rör blod togs ur min stackars vänstra arm. Jag fick som vanligt ligga ner för att inte svimma. A var cool och kunde till och med sitta och prata när de stack henne i armen. Jag är inte lika tuff.
//M.
