Fortfarande i väntans tider
Vi vill meddela våra kära läsare att bebisen fortfarande ligger tryggt i M´s mage och vägrar komma ut. Nu har vi testat en massa olika tekniker för att locka ut knoppen.. hinnsvepning, storstädning, snabba promenader, springa i trappor, kuddkrig, pulsa i snön, skotta, skrämseltaktik (jag sjunger för den) skura väggar och dansa men ingen bebis än.
Nu testar vi med att gå och lägga oss för första gången på flera veckor med diskhög, odammsuget och allmänt stökigt. Bara för att markera att vi inte alls går och väntar utan faktiskt har annat att göra, på så sätt kanske bebisen känner att den behöver komma ut för att vi återigen ska lägga allt fokus på den! Inte för jag vet om en bebis fattar det men det är lätt värt ett försök!
Har bebisen hår?
Igår var vi en sista gång hos barnmorskan. Vi hade ju naturligtvis hoppas att vi redan skulle ha fått bebisen tills igår, men icke. Allt såg fortfarande bra ut, mina värden var bra och bebisens hjärta lät bra. Skönt.
Barnmorskan erbjöd att göra en hinnsvepning, att svepa med fingret i livmodermunnens öppning, då det i vissa fall kan skynda på det hela. Så det gjorde vi. Hon berättade då att hon kunde känna barnets huvud utanpå hinnan och hon sa att det kändes som att den har hår på huvudet!
Helt galet att det ligger en liten bebis där inne, som man faktiskt nästan kan ta på!
Enligt gamla skrönor hjälper en hinnsvepning till att starta förlossningen inom 72 timmar för 70% av gravida kvinnor. Igår hade jag lite molvärk, ungefär som mensvärk, men inget mer spännande än så. Nu är jag nyvaken efter en lugn, skön och vansinnigt händelselös natt. Igen. Och molvärken är som bortblåst. Suck.
/M
Fredagsmys (sova i soffan)
Städar, plockar, ligger i soffan, kollar Facebook varannan minut, tittar ut genom fönstret när grannarna skottar. Ja, det är vad jag gör om dagarna just nu.
Bebisen ligger envist kvar. A är förkyld och jag är snorig så det kanske är lika bra att bebisen väntar lite med sin entré. Just nu ligger vi i soffan som två hösäckar. Tacka vet jag min telefon som håller mig uppkopplad mot omvärlden.
Nä, lika bra att väcka A och pallra oss iväg till sängen och sova vidare där istället för här. Här verkar ju ändå inga barn bli gjorda..!
/M
Idag är ju dagen!
Då är dagen D äntligen här. Det är den här dagen vi räknat ner till så länge. Tyvärr verkar inte bebisen ha någon brådska ändå, så vi får allt pinas lite till.
Inga förvärkar, inga tecken på någon förändring… Det är tur att jag är så tjock och att bebisen stökar runt så mycket, annars hade jag nog inte förstått att det snart är dags överhuvudtaget.
/M
Galen av längtan
Två dagar kvar till BF. Vi längtar och längtar. A börjar bli galen av längtan. Hon har på alla möjliga sätt försökt tala bebisen till rätta. Hon började med att locka och förklara färdvägen. Därefter har hon fortsatt sin lobbyverksamhet med allt otåligare argument. Hon har vädjat, argumenterat, tjatat, gnällt och snart är det nog inte långt ifrån mildare hot om indragen veckopeng och sparris till alla middagar. Nyss övergick argumenten till en lättare form av sarkasm. ”Titta bebisen vilket roligt program på TV! Nej just det… Du kan ju inte se på TV när du ligger där inne och trycker…!”
Bebisen, du får nog ta och komma snart om du inte vill göra din ena mamma ohälsosamt galen av längtan…
/M
Ingen decemberbebis
Nyårsnatten kom och gick. Vi åt god middag med trevliga vänner och tittade på fyrverkerier på tolvslaget och insåg att bebisen faktiskt inte skulle komma på nyårsafton. Skönt, tyckte vi. Det hade blivit en så tråkig födelsedag.
Nu har känslan av ”bebisen, stanna en stund till” bytts ut av känslan ”bebisen, varsågod och kom! Nu!” Vi längtar verkligen galet mycket.
För ovanlighetens skull är den jag, M, som skriver. Jag är stor som ett hus och känner mig som om jag svalt ett bowlingklot. Nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt. Rent fysiskt så längtar jag efter saker som att
1. Kunna andas normalt.
2. Kunna ta på mig mina skor själv utan att det ska kännas som ett träningspass.
3. Kunna vända mig som jag vill när jag sover utan att det ska behövas en räddningsaktion av Greenpeace valräddare.
Men mest längtar jag såklart efter bebisen. Det är en skräckblandad längtan på ett sätt. Dels ser jag så mycket framemot att äntligen få träffa vårt lilla barn, men är samtidigt livrädd för att något ska gå fel eller inte vara som vi hoppas. Men det är väl bara att hänga på ödet och ta det som det kommer. I natt vaknade jag och hade panik. Drömde att vi fick fyrlingar, men alla var gjorda i tyg och var misstänkt lika A’s ”fossingar” som hon håller på att sy till vagnen. Jag kände mig så lurad eftersom jag ville ha en RIKTIG bebis. Men nu på morgonen har bebisen levt rövare i magen, så jag är hyfsat övertygad om att det inte är några små huvudfotingar i tyg som bor där.
/M
Det är det här som kallas mellandagarna
Segt och långtråkigt. Jag jobbar ofta, mycket och länge den här veckan och M är hemma. Jag vill bara vara hemma och fixa i huset och mysa i soffan. Vi har fixat en hel del men det är så mycket man vill få på plats innan lillknoppen kommer. Jag har dock släppt lite på mina egna krav och inser att det inte kommer vara klart på långa vägar hur mycket jag än sliter. Så nu har vi slagit av tempot lite och grejjar alldeles lagom, mixat med mys i soffan. Vi plöjjer Glee säsongen på dvd och bebisen verkar tycka galet mycket om musik. Det blir en jäkla fart på en gång det spelas lite musik. Det är grymt häftigt att känna utanpå magen. Lillknoppen är stor nu och det märks verkligen på rörelserna. En fot eller ett knä känner man lätt, inte precis några små puffar eller sparkar längre..
Vi förbereder just nu för nyårsmiddag med goda vänner, inget fancy utan middag, god dryck och smaskig efterrätt. Har precis gjort en passionsfruktscheesecake som vi ska bjuda på. Hoppas bara vi hinner in i 2011 innan bebisen vill komma. I och för sig inga tecken på ankomst än, inget mer än trötthet och en otrolig tyngd neråt hälsar M. Vem vet det kanske kommer innan helgen lika som att det kan komma den 19:e januari som är datumet för igångsättning om vi går över tiden. En vecka kvar till BF idag. 7 dagar. En evighet känns det som. Lillknoppen vi längtar efter dig, massor!
/A
Kliattack, isbjörnsgalla och chokladkakor
Om tre dagar beräknas bebisen vara fullgången. Det är helt galet nära. Hade det inte varit december, julafton och nyårsafton snart så hade lillknoppen gärna fått komma ut nu. Men nu har vi en överrenskommelse om att den får komma från den 2:a januari och framåt..
M jobbar sista veckan nu. Hon mår bra men klagar på svullna fötter, trötthet och öm hud. Detta efter ett par veckors fruktansvärda kliattacker över hela kroppen både dagtid och på natten. Idag ringde äntligen läkaren upp och meddelade svar på proverna: taskiga nivåer på gallsyran och M ordinerades att äta 4 kapslar Ursofalk (isbjörnsgalla) varje dag fram till lillknoppen kommer ut! Visst låter det mumsigt? Och hur bär dom sig åt för att komma åt isbjörnsgalla? Kanske inte vill veta..
Vi har börjat förbereda BB-väskan lite smått. 3 chokladkakor och 3 colaflaskor inhandlades idag.. Gäller att prioritera rätt saker!
Det är tur att någon håller koll på dagarna för nu går det galet fort!
Inneboende vecka 2 av 6
november 2, 2010, 8:52 e m
Postat i:
Väntan Statusuppdatering om hur vi mår och hur det går med mellanlandningen: första veckan försvann fortfarande än vi han säga måndag, fredag och söndag. Den dagliga frågan om vad vi ska äta till middag har bytts ut mot vem av oss fyra som ska få styra över fjärrkontrollen. Min mor myser av att få curla oss lite och trots att det var jobbigt de första dagarna och en omställning för oss alla att helt plötsligt vara en stor familj med fyra vuxna, två katter och tre hundar där alla börjar jobba på olika tider och gillar olika tv-program så har det gått väldigt bra.
Vi har återhämtat oss hyffsat efter första delen av flytten och planerar inför inflytt, köp av garderober och val av tapeter. Imorgon är det en månad kvar till inflytt och två månader kvar till nedkomst. MVC-besök på fredag och tillväxtultraljud nästa vecka. Längtar barnsligt mycket till vi ska få kika på lillknoppen igen.
Flyttkaos
Flyttning bigtime är det som gäller just nu. Packar, rensar och bär, bär, bär till förbannelse. Jag tröstar mig själv varje gång jag går ner för alla fyra trappor, fortfarande utan hiss, med att vi gör den här flytten nu med glädje och inte om ett halvår då man bara kommer vilja vara med lillknoppen. Men det tär på krafterna, musklerna ömmar och fötterna glöder av allt spring och tunga kartonger (M och bebismagen bär inga kartonger alls för att lugna alla oroliga läsare). Det är en lite bökigare flytt än vad jag är van vid då vi som sagt ska mellanlanda hos min mamma och alltså magasinera mestadelen av alla prylar.
Trots flyttkaos och en enorm längtan efter vårt hus njuter vi av bebisens rörelser i magen och kärleken blir bara större och större för varje dag för lillkotten som växer där inne. Det är en underbar känsla!
