Regnbågsknytt – I väntan på ett bebisfrö


I väntan på… vad?
september 28, 2009, 6:51 e m
Sparat under: Ekonomi, Planering, Väntan | Etiketter: , , ,

Det är tråkigt att vänta, utan att veta vad man väntar på. Dels väntar vi på att höra ifrån IVF-kliniken och få veta att vi står i kö hos dem. Det var ungefär en månad sen vi försökte få tag på dem på både telefon och mail för att ställa några frågor, men vi har fortfarande bara fått svar på mailen att någon annan kommer att höra av sig. När vi mailade tillbaka för att kolla om de glömt oss så fick vi bara beskedet att ”någon annan” som kunde svara på våra frågor skulle höra av sig så fort som möjligt, men det var tre veckor sedan. Förhoppningsvis ringer de väl när de får vår remiss. Men ganska jobbigt att behöva skaffa sig en remiss bara för att få svar på några enkla frågor. Men jag är så less på det här så jag orkar inte ens bli upprörd längre.

Vad väntar vi mer på? Danmark har vi lagt på is ett litet tag. Så i det fallet väntar vi mest på mer energi, reslust och några månadslöner. Vi får se när vi åker ner nästa gång. Men det är ganska skönt att inte känna stress över det på några månader.



Sagolika barnböcker
september 7, 2009, 4:26 e m
Sparat under: Bebisprylar, Längtan, Morföräldrar, Väntan | Etiketter: , , , ,

Vi har länge letat barnböcker som kliver utanför vårt ”prinsar som räddar prinsessor samhälle”.  Vi älskar båda två böcker och har redan börjat vår jakt på barnböcker, trots att vi inte har några småkottar att läsa för än. Det är mysigt att samla och bläddra, samtidigt som det är en bra sak att visa våra föräldrar på ett naturligt sätt hur man kan prata med kusinbarn eller grannungarna utan att det ska vara krystat och obekvämt. Vi lever ju alla olika, med olika förutsättningar och det är inte alltid enkelt att prata om det. Barnböcker går hem hos vem som helst oavsett ålder och det blir lättare att anamma och prata vidare med mindre barn till sagor eller berättelser. 

Det glädjer oss att det dyker upp mer och mer sagoböcker som skildrar olika sätt att leva och växa upp på, vi sprang på en hel serie böcker på pride i somras som är helt underbara. Sagolikt bokförlag ligger bakom samtliga böcker där författaren (Anette Skåhlberg) och illustratören (Katarina Dahlquist) mixar sagotraditionen med att kliva in i vår moderna värld genom att berätta om olika sätt att leva och att okritiskt se sig om i världen. Vem som helst ska kunna älskas oavsett kön, ålder, utseende, hudfärg eller religion.

Vi köpte med oss Prinsessan Kristalla hem som är Sagolikt bokförlags första bok. I boken bevisas att en prinsessa visst kan ha en vacker klänning OCH vara stark och välja själv. 

Prinsessan Kristalla vägrar gifta sig, spärras hon in i ett högt torn för att välja en av prinsarna. Men Kristalla rymmer och träffar sin stora kärlek. Nu måste hon övertyga kungen och drottningen om att få gifta sig med svärdsmidaren Vilda, en flicka av folket som inte är av kungligt blod…                                                                                (utdrag hämtat från www.sagoliktbokforlag.se)

Mamma fick låna boken och blev frälst i sagan och de vackra illustrationerna. När hon hade läst ur boken skickade hon ett sms till mig där det stod:

Hej! Nu har jag läst sagan om ”Prinsessan Kristalla”. Vilken fin bok. Blev så förtjust att att jag beställt ”Jag älskar dig så mitt hjärta brister” och förhandsbokat ”Vem kan älska Ella?” De två böckerna vill jag ge er till er samling.  Helst av allt vill jag köpa alla böckerna i serien, men vi får ta det i omgångar.

Så nu har vi börjat vår samling i ” sagoliktserien”. Boken ”Jag älskar dig så mitt hjärta brister” har precis landat i brevlådan och jag längtar så efter att få läsa den. 

Selma älskar Hugo. Hon älskar honom så hennes hjärta brister. Så fullt med kärlek är det. Hugo har en minisköldpadda, Downs syndrom, och ett fantasiland. Selma tänker bli drottning och han får bli kung eller riddare om han vill. De ska vara med varandra för alltid i hela livet. Men varför vill Selmas mamma att Selma slutar leka med Hugo? Varför säger hon att han är sjuk hela tiden? Hon tycker att Selma kan leka med någon annan men det är ju just för att Hugo är som han är som hon älskar honom. (Utdrag hämtat från www.sagoliktbokforlag.se)

Fler böcker finns på hemsidan att beställa eller förhandsboka. Alla förskolor, fritids och lågstadieklasser borde ha dessa böcker för att ta del av alla underbara egenskaper människor kan ha. Vi vuxna är så duktiga på att överföra våra tankar och fördomar på barnen innan de får skapa en egen åsikt. Med dessa böcker tror jag att det kan vara lättare i skolorna att på ett naturligt sätt bejaka genus-paketet utan att slå knut på sig själv…

Man blir aldrig för gammal för att läsa sagor!



Jag ser rött
juli 7, 2009, 9:14 e m
Sparat under: Insemination - Utomlands, Inseminationer, Längtan, Väntan | Etiketter: , ,

Nej, inte någon bebis denna gång heller. Det känns tungt, men vi har så klart inte givit upp. Nästa försök planeras kring den 20-25 juli. Därefter blir det PRIDE! Roligt att ha något att se fram emot när man väntar!

Tack för alla fina kommentarer, hörni! Kul att fler och fler verkar hitta hit!



Den olidliga väntan
juni 30, 2009, 8:00 e m
Sparat under: Insemination - Utomlands, Längtan, Väntan | Etiketter:

Dagarna, timmarna och minuterna sniglar sig sakta framåt… Idag är det  åtta dagar sedan inseminationen, och jag känner precis som förra gången. Nämligen INGENTING. På måndag, den 6 juli (samma dag som vi har varit tillsammans i två år) har det gått 14 dagar och vi ska då göra ett graviditetstest och skicka svaret till kliniken.

Vi hoppas så att vi nästan spricker, men samtidigt vill vi inte hoppas alls, för hur man än beter sig blir besvikelsen så stor om det inte blivit något. Vi försöker att hitta på en massa annat att göra för att slippa tänka så mycket. Till exempel var vi och hälsade på hemma hos en glad badkille och hans mammor i förrgår som vi pratat med på Familjeliv! Det var jättetrevligt och vi hoppas att de vill träffas fler gånger. Det är roligt att lära känna folk som gått igenom samma sak som vi önskar göra. Och när man ser resultatet inser man att ett barn är värt varenda minut av olidlig väntan och oro.

Men tänk om man bara kunde få ett kvitto på att det kommer att bli ett barn, nångång! Gud vad skönt det skulle vara.

//M.