Regnbågsknytt - I väntan på ett bebisfrö

Onsdag och mysdag!

regnbagsknytt — Wed, 15 Feb 2012 11:55:35 +0000

Idag är det grin och gnäll dagen. Vi har det inte så ofta men ibland infaller dom. Inget är roligt, inget är gott och att sitta i mitt knä är det enda rätta en dag som den här dagen. Ni som har barn som har fyllt ett vet att det inte är ofta som man får sitta still och mysa med ett barn en längre stund än 17 sekunder. Så självklart njuter jag. Edith hade feber och var ordentligt förkyld i helgen men det vände snabbt som tur var. Lite hosta och rossel sitter kvar men det är inget som har märkts förutom idag.. så vi ska fortsätta med att bara kramas.

En bild från gårdagens alla hjärtansmys med mammorna!

Vår 1-åring

regnbagsknytt — Mon, 13 Feb 2012 12:15:52 +0000

Tiden rullar iväg och det var en evighet sen vi uppdaterade här. Vi har kalasat en massa sedan sist och vår lillknopp har blivit vår 1-åring. Det är helt galet. Det har gått så fort det här året samtidigt som vi inte kan förstå att hon varit liten bebis. Snacka om att man lever i nuet när man har barn.

Ediths första födelsedag var den bästa. Alla hennes mormor och morfar var här och såklart alla morbrors med flickvänner och favoritmoster C. Favoritpresenten var en gungsnigel och tillsammans med lammet Timmy och hopprenen så är djurparken numera komplett, anser vi mammor i alla fall. Återstår att se om morbror P tycker likadant.

Mamma M hade bakat tårtor och kakor (hela veckan) som var supergoda. Jag och Edith stod för städning och kanelbullar och försökte hålla oss så långt från tårtbageriet som det gick.

Veckan efter 1-årsdagen och kalaset bytte Edith ut krypning och några få stapplande steg till att gå fullt ut. Nu gör hon inget annat så det är med andra ord full fart här hemma.

Första julen

regnbagsknytt — Wed, 28 Dec 2011 20:27:12 +0000

Hoppas ni alla haft en bra jul. Vi har haft det jättebra under dessa juldagar och verkligen njutit som en familj vår första jul med Edith. Förra året vid den här tiden var M höggravid bigtime och mådde mest dåligt av all mat. Eller ja.. mest över att det inte fick plats något i magen då lillknoppen tog upp all plats. M känner sig fortfarande lite snuvad på att hon bara hann äta ett par sillbitar förra året och aldrig kom till de goda köttbullarna innan hon fick bänka sig i soffan med total mättnad och illamående. I år har vi ändrat på det och ätit julbord lite för många dagar, öppnat jättemånga paket och bara haft det underbart bra med våra familjer.

Tomten har tydligen haft bra koll på Edith och tyckt att hon skött sig alldeles utmärkt under det här första året. Hon fick nämligen hur mycket paket som helst. Hon har dock inte förstått poängen med inslagna saker än och det där med att öppna julklapparna fick jag och M sköta. Helt plötsligt så blev vi som barn på nytt och jag har lekt minst lika mycket med Ediths saker om inte mer.

Vi bjuder på en liten bildbomb så ni får se några av de många paketen som Edith fick under dessa dagar.

Jag är fortfarande imponerad av inslagningen av hopprenen som Edith fick av morfar S och L. Är den inte schysst så säg?!

Förutom en massa roliga leksaker har E fått fina jeans, tröjor och tunikor. Böcker, dockor och Duploklossar. Förutom det fick hon lite saker till sitt rum, ska göra klart det sista där inne så ska vi fota även det. Tyvärr går det inte så fort som vi önskat men den som väntar på något gott..

När vet man att ens barn är just ett barn och inte en bebis längre?

regnbagsknytt — Wed, 14 Dec 2011 09:57:12 +0000

När vet man att ens barn är just ett barn och inte en bebis längre?

Min teori är följande:

* När hon medvetet slänger saker på golvet från sin stol om och om igen och redan innan saken i fråga har slagit i golvet så vill hon att man ska plocka upp den.

* När det blir en sport om vem som hinner snabbast fram till den förbjudna saken (läs eluttag, trappa till övervåningen eller sanden i kattlådan) - bebis eller föräldern?!

* När hon dansar till Michael Jacksons Billie Jean men inte Westlife. (Yes!)

* När hon och hennes kompis coola K kryper iväg tillsammans på öppna förskolan utan att ens kolla bakåt på sina föräldrar utan beger sig snabbt iväg för gemensamma bus. Andra barn dom stannar snällt kvar i närheten så dom kan se sina föräldrar hela tiden.

* När det inte är roligt att sitta i vagnen längre (om man inte är supertrött – då är det rätt okej!) Det är såklart roligare att stå, klättra och hänga ut från vagnen.

* När alla skåp i köket är den bästa leksaken ever! Särskilt det förbjudna skåpet med stora tallrikar och stekgrytan alternativt skafferiet (och kokospåsen som tydligen var öppen..)

I julklapp önskar vi oss för övrigt låd och skåpspärr, grind till trappen nere och plåster.

Hej muskler, det var inte igår!

regnbagsknytt — Wed, 02 Nov 2011 21:04:33 +0000

Intervallträning är verkligen min grej. Förutsatt att intervallerna är på en si så där två år mellan varje träningstillfälle, vill säga. I förrgår var det dags för årets träningsinsats. A har dragit igång en “träningsgrupp” bestående av undertecknad och mina mammagrupps-kompisar med tillhörande vagnburna hejaklacksbebisar. Otroligt peppade drog ett gäng glada mammor och sovande bebisar ut i spåret med gympadojjor, vattenflaskor och majskrokar (för eventuella nödsituationer i hejaklacken) i högsta hugg.

Jag försökte att göra mitt bästa, även om den hårda ansträngningen naturligt nog plockade fram mina självklara instinkter i nödsituationer: Att fuska lite lagom så att det knappt märks, att psyka de bättre deltagarna och att babbla en massa för att få tiden att gå fortare. Hejaklacken sov halva passet och vaknade sedan och ville hem. När man tänker på det är det ganska psykande att behöva släpa runt på sin egen hejaklack med vetskapen att de endast kom dit eftersom de inte hade någon chans att fly.

Så här två dagar efter träningen hänger armarna och fladdrar likt två förvuxna likmaskar på vardera sida om bröstkorgen. Nästintill obrukbara. A fick bädda i morse eftersom överkastet helt plötsligt var för tungt. Det var ett bra träningspass med andra ord. Om “bra” betyder att man lyckades hitta rätt på några ynka muskler att jobba med, och på så sätt få bevis på att de faktiskt FINNS, förstås. Nu klagar jag ganska mycket, kan tyckas. Det är faktiskt inte så jättehemskt ställt trots allt. Inte som den gången när jag övervägde att spola huvudet i toaletten hellre än att tvingas använda armmusklerna till att tvätta ur schampot. Eller som när jag fick knyta ett rep i dörrhandtaget för att fira ner och upp mig till och från toalettstolen för att slippa spänna lårmusklerna. Men det blir lätt så när man tränar riktigt hårt en gång om året, istället för att smådutta ett par gånger i veckan.

Det känns på något väldigt primitivt sätt lite skönt när jag råkar gå in i A, eller råkar stöta till henne lite hårt, eller putta henne lite lagom in i något kantigt. “Aj, vad GÖR du? Varför puttas du?” Ehh… Jag hade knappt noterat det, men när jag analyserade det hela tror jag att jag på något vis vill hämnas och ge igen för att hon plågade mig i spåret i en hel timme. Det här kanske inte är så bra för vår relation egentligen. Ett par rundor till och jag kommer att kunna dra paralleller till “Sova med fienden”.

…och hela detta inlägget har jag skrivit med tungan då armarna gör för ont för att ens lyfta en smörgås.

/M.

Skitungen i bassängen

regnbagsknytt — Mon, 24 Oct 2011 15:52:41 +0000

Det är onsdag eftermiddag och klockan närmar sig tre. Det är för andra gången dags för Ediths babysim. Vi byter om i omklädningsrummet och jag tar på henne den bajssäkra babysimsblöjan av bästa Libero-kvalitet. Det var ungefär här jag i efterhand skulle komma att önska att jag valt lite annorlunda. Eller att jag, ännu hellre, skulle ha känt mig lite sjuk och stannat hemma.

Vi glider ner i vattnet och Edith plaskar runt som vilken liten sprallig sälunge som helst. Att just den här sälungen inte hunnit uträtta sina naturliga behov var inget som syntes i hennes ljuvligt oskyldiga lilla ansikte. Vi får träna på några nya övningar och Edith skrattar glatt och klappar sina söta små händer. Simfröken instruerar ett nytt grepp tillsammans med sin docka Skräck-Rut som oturligt nog fått hela ansiktet nedkladdat med en bläckpenna av någon ondsint unge.

“Ett, två, tre! Nu kommer det vatten!” instruerar jag glatt som vilken stolt sälmamma som helst. “Ett, två, tre! Dags att bajsa!” hör Edith och skrynklar ihop ansiktet i ett välbekant russinuttryck. Jag känner hur färgen i mitt ansikte rinner av mig och lämnar det lite blekgrått, precis som på en riktig säl. Jag lyfter henne och försöker springa till kanten. Ni vet känslan av att springa i mardrömmar när benen känns tunga och man egentligen inte kommer framåt. Ungefär samma känsla är det att springa i en bassäng med vatten med en sprattlande unge som småläcker bajsvatten. Jag får upp henne på kanten, men hon sätter sig naturligtvis på en gång och tyngden gör att geggan bubblar ut på alla sidor. Lycklig som få sitter Edith och applåderar och skrattar. Naturligtvis gör hon det, eftersom det är vad hon alltid gör när alla i ett rum tittar på henne med stora ögon.

Jag ser ett par bajspluttar flyta omkring i vattnet, men jag försöker att inte titta. Jag vet nämligen att om jag skyltar med mina fasansfulla upptäckter kommer de andra föräldrarna oundvikligt att följa mina blickar. Och hur mycket skada kan egentligen ett par blåbärsstora småbajsar tillfoga andra människor? Kanske inte riktigt lika smidigt som en säl lyckas jag klättra upp på kanten. Det är faktiskt första gången jag lyckas ta mig upp utan stege. Jag lyfter upp min glada, bruna bajsunge som lyckligt nog äntligen finner att hon själv står i centrum för allas uppmärksamhet. Med raka armar bär jag iväg henne till närmaste toalett och försöker naivt intala mig själv att det bara är lite skugga som gör att det droppande vattnet ser mörkt ut i ett långt spår bakom oss.

Väl inne på toaletten lyckas jag krångla av henne blöjan, men hal som en ilsken ål på koffein slingrar hon sig. Medan jag viker ihop och slänger blöjan hinner hon sätta baken i det strukturmönstrade klinkergolvet och smeta runt den likt en nybajsad, rödrumpad babianbebis. Hade jag inte fångat henne hade hon både hunnit trycka på larmknappen och äta lite på toalettborsten de närmaste tre sekunderna. Jag sköljer oekologiskt mycket toalettpapper och städar upp det mesta jag kan av det som syns på barn, golv, golvlist, dörrhandtag och lysknapp. Att mönstret i golvet syns lite mer än tidigare på vissa ställen väljer jag att ignorera. Jag bär ut henne till duscharna och fortsätter min plågsamt långa vansinnesfärd mot pinsamhetens brant. Jag duschar av henne och fixar fram en handduk och en ny badblöja från väskan i skåpet och återvänder, ytterst motvilligt, till bassängen. Vi hinner vara med de sista två minuterna, och jag väntar skräckslaget på att någon ska skrika att deras barn råkat suga in ett bajsblåbär i näsan. Det händer inte som tur är.

Om ni är på badhuset och ser en förälder som förutom baddräkt är iklädd lösmustasch, hatt och solbrillor, så är det stor chans att det är jag som äntligen vågat mig tillbaka.

Älskade skitunge

Föräldrafritt med mormor

regnbagsknytt — Sun, 23 Oct 2011 22:25:58 +0000

I helgen har vi varit i Stockholm två nätter för teaterbesök och trevligt sällskap. En helg tillsammans då vi inte bara varit mammor utan mest A och M. Tid för varandra och att bara vara. Vandrat på Söder och fönstershoppat i coola (och dyra) vintagebutiker. Fikade på ett mysigt gay-fik och skrattade mycket tillsammans med vänner.

Edith har varit hemma med mormor M, morfar B och alla hundar. Hon har säkerligen visat mormor alla hyss hon kan och morfar B har lärt henne hejaramsor med tillhörande rörelser. Det kändes jättekonstigt och gruvsamt att åka ifrån henne då vi inte varit borta från henne båda två samtidigt någon natt. Men det gick över förväntan och vi har de här två nätterna sovit gott (och länge). Värre har det varit för mormor då E blev förkyld sista natten och inte var så sugen på att sova några längre stunder… men trots det så känns det jätteskönt att allt gått bra för mormor och morfar. Vi har såklart längtat ihjäl oss efter henne flera gånger om men det är skönt att vara A och M tillsammans.

Ediths topplista

regnbagsknytt — Mon, 03 Oct 2011 07:08:55 +0000

Ediths topplista på saker hon mest av allt i världen vill göra:

1. Äta en iPhone

2. Stoppa in fingret i ett eluttag

3. Krypa ner i avloppet i duschen

4. Klättra i trappen

5. Äta kattmat (eller en katt)

Hon får inte göra något av det här och måste tycka att hon har de tråkigaste föräldrarna i världen!

Första VAB-dagen

regnbagsknytt — Sun, 18 Sep 2011 13:55:29 +0000

Idag är det den första VAB-dagen vi tar ut. Sjukstuga bigtime här hemma. Mamma M har trasig rygg och då stannar jag såklart hemma och agerar fungerande förälder som kan lyfta och krypa runt på golvet och jaga Edith till hennes stora förtjusning. Dock slog stora febern till vid lunchtid och Edith har nu 39,6 grader. Inte lika leksugen längre. Nu är det mysa i knät som gäller och vänta på att Alvedonen gör verkan i lillkroppen. Vi har en riktigt softardag i soffan, som en söndag ska vara. Bäst att ta vara på de korta stunderna där vi får pussas och krama på henne utan att hon vill gå ner på golvet och leka- det enda som är positivt när små barn är sjuka.

Semesterlunk

regnbagsknytt — Wed, 17 Aug 2011 12:00:56 +0000

Nu har vi riktigt kommit in i semesterlunken hemma. Det tog ett par dagar för oss alla tre att komma ur Pride-bakis dimman efter alla intensiva färgglada lyckliga dagar. Nu är det inga glamourösa glitterdagar i storstan längre, så fort semestervecka 3 startades kom också regnet. Vi har spenderat de senaste dagarna hemma och inne för att ta tag i vanliga Svenssonsaker som att tvätta och städa, rensa ur Ediths kläder som helt plötsligt blivit urvuxna i olika små högar. Spara, lånat som ska tillbaka och det som ska säljas på Tradera. Lägga ner kläder tyckte Edith var fantastiskt skoj, ja att sitta och riva ut alla kläder vi vikit ihop och lagt ner alltså. Snacka om evighetsgöra.