Filed under: Donator, Insemination - Utomlands, Planering | Etiketter: Donator, Gaia, graviditetsklinik, spermadonator
Vi har varit i kontakt med Gaia, graviditetskliniken i Danmark, som vi kommer att åka till för inseminationerna. (Vi pratar i plural eftersom vi är helt inställda på att vi förmodligen inte kommer att lyckas på första försöket. Man räknar att det är ungefär 25-30% chans att bli gravid på ett försök.) Tillsammans med Pernille på Gaia har vi också hittat en donator! Det känns jättespännande! Så nu hoppas hoppas hoppas vi att han inte är ”slutsåld”!
Vi önskade att donatorn ska vara av skandinaviskt utseende, ha blå ögon, vara blond eller brunhårig samt att han ska vara ”öppen”. Det innebär att donatorn har samtyckt till att barnet, när han/hon fyllt 18 år, har rätt att få veta vem donatorn är och även söka upp honom för ett möte om barnet skulle vilja. Öppna donatorer är väsentligt mycket dyrare än anonyma, men vi känner ändå att barnet måste få välja själv om han eller hon vill söka upp donatorn i framtiden. Statistiken säger att de flesta donatorbarn låter bli, och är lyckliga ändå. Men man vet ju aldrig. Barnet får helt enkelt välja själv när han eller hon är mogen för det. Vi två kommer aldrig att kunna ta reda på donatorns identitet om inte barnet väljer att ta reda på den och berättar det för oss.
Vi vet donatorns ”aliasnamn”, det vill säga vad han kallas i donatorlistan. Eftersom vi är så nyfikna så kunde vi inte låta bli att ta del av den information som fanns om honom. Vi har tagit del av hans ”extended profile” som bland annat talar om hans födelseår, att han har rakt, ljusbrunt hår, att han inte haft några allvarliga sjukdomar, släktingars ursprung och färger, att han inte har några tvillingar i släkten, att han spelar fotboll och är okej i matte och så vidare. Mycket av informationen känns totalt oviktig, som vad han studerat och vad han jobbar med. Vi tror inte att man ärver intressen genetiskt. Ändå är det otroligt intressant att läsa, särskilt hans egen handskrivna hälsning till personer som vill använda honom som donator. Där skriver han ungefär att han är glad över att kunna hjälpa till och att han är stolt över att kunna bidra till att göra en familj lyckliga. Det är så fantastiskt att det finns människor som gör detta, och som gör det för att det är en god gärning. (För det är inte direkt mycket pengar man tjänar…)
Filed under: Donator, Insemination - Utomlands, Planering | Etiketter: ögonfärg, Donator, hårfärg, insemination, spermadonation
Sakta men säkert släpar tiden sig fram och vi passar på att undersöka olika alternativ medan det ändå är lång tid kvar. (Man vet ju hur det ändå alltid brukar bli panik i slutet, vad man än ska göra… Jag vet inte om skaffa barn är ett undantag.) Därför känns det bra att planera och fundera i lugn och ro.
Det här med donator är ett spännande och ganska underligt område. Är man en kvinna och en man som skaffar barn så blir det ju vad det blir. Men är man två kvinnor som ska blanda in en donator kan det ju bli vilken matchning som helst. (Vi är medvetna om att det kan det bli i vilken relation man än är i, men det känns ändå mer som en ”chansning” när man inte vet något om donatorn.) Därför känns valet ändå lite som att man ”väljer” sitt barn.
Antingen gör man det enkelt för sig och låter kliniken välja donator. De tittar då på den icke-biologiska mamman och försöker matcha mot hennes hud-, hår- och ögonfärg. Kliniken köper då in donatorsäden från European Sperm Bank eller Cryos. Men om man vill kan man själv köpa säden från den förstnämnda spermabanken och skicka den till kliniken. Då får man själv välja donator ur en lång lista på potentiella donatorer där man får information om hud-, hår- och ögonfärg, längd, vikt, blodgrupp och yrke. Man kan också välja att köpa ytterligare information om donatorerna som exempelvis röstintervju, bebisfotografi, personlighetstest och personalens intryck av personen.
Frågan är hur viktig denna information är? Det känns nästan läskigt att sitta och välja ett potentiellt barn utifrån donatorns akademiska nivå, psyke, eller hårfärg. Det vore ju i och för sig intressant att veta om donatorn har en böjelse åt att vilja döda sina föräldrar eller liknande, men då kommer man helt plötsligt in på en omständig diskussion om arv och miljö och vad det egentligen är som skapar en människas personlighet.
Att sedan sitta och titta på bebisbilder på donatorerna känns ju också konstigt eftersom att man då sitter och väljer efter vad man tror kommer bli det finaste barnet. Samtidigt är det väl klart att man hellre vill ha en snygg unge om man nu får välja? Men det känns väldigt konstigt hela grejen.
Vad sägs om ”Allan”, blå ögon, ljusbrunt hår, 188 cm lång, väger 88 kg och utbildad ingenjör? Eller kanske ”Dinny”, bruna ögon, brunt hår, 175 cm lång, väger 75 kg och studerar inom handel? Eller kanske ”Henry” som läser matematik eftersom båda vi två är totalt värdelösa inom matte?
Regnbågsknytt - I väntan på ett bebisfrö 