Regnbågsknytt – I väntan på ett bebisfrö


Regnbågsbarn mår lika bra som andra barn!

Jag hittade en artikel för ett tag sen på Aftonbladet som handlade om att regnbågsbarn mår lika bra som andra barn. Det var ingen världsstormande nyhet kanske men ändå intressant att se vad som kommer fram från alla forskningar som görs nuförtiden.

Är ni sugna på att läsa artikeln så klickar ni här!



Fler än vi som planerar barn?

Det är alltid roligt att göra saker tillsammans med andra. Eller i alla fall att följas åt och utbyta information och erfarenheter på vägen. Därför vore det kul att få kontakt med någon/några som är i samma sits som vi som planerar att starta bebisverkstad till sommaren. Gärna genom insemination i Danmark, men annars är det kul att prata barn-skaffande över huvud taget.

Vi är medlemmar på Familjeliv.se, men har ännu inte hittat några personer som planerar barnskaffande till sommaren ännu. Vi fortsätter leta.



Vill bli ung mamma

Båda vi två har alltid velat ha barn tidigt. Vi har längtat på varsitt håll sedan vi bara var femton-sexton år, men den senaste tiden har längtan känts mer realistisk. Ett par kompisar har redan fått barn, några ska ha, och flera planerar. Jag tror egentligen inte att folk runt omkring oss skulle bli särskilt förvånade om de visste att vi börjat planera. Själva förvåningen skulle väl i så fall mest ligga i att vi på varsitt håll är den enda i släkten som är homo, och det vore lustigt om vi samtidigt blev de första att få barn bland den yngre generationen. Varken jag eller flickvännen har ännu några kusinbarn, syskonbarn, eller några andra barn i släkten överhuvudtaget.

Släktens första tanke när man berättar att man är gay är annars ofta ”kommer hon/han någonsin att kunna skaffa barn?” Därför vore det lite roligt att vara först ut på bebisfronten. Min mamma sa följande senast jag och flickvännen var hemma: ”Åh, jag sörjer faktiskt lite att vi inte har några småbarn i släkten.” Just så sa hon. För mig lät det som ”Åh vad roligt det vore med barnbarn.” Som snabbt kan översättas till ”Jag som stolt mor till homosexuell dotter ger härmed min fulla välsignelse och önskan om att Ni skall göra mig till stolt regnbågsmormor.” Okej, det var väl inte riktigt så hon sa, men det känns ändå som att hon skulle vara helt okej med att bli mormor åt en liten knodd, inseminerad som hemmagjord.

Pappa älskar barn och skulle bli en toppenmorfar, det är det inget tvivel om. Hans farhågor skulle istället vara att min framtida, storslagna karriär inte ska hinnas med om jag blir för upptagen med blöjbyten och barnvagnsrallyn. Karriär först, barn sen – det är pappas melodi. Inte för att han följde sina egna råd direkt, men det gick bra för honom ändå.

Min farmor vara bara arton när hon fick sitt första barn. Nitton när hon fick min pappa. Min mamma och pappa var inte heller så gamla när de fick mig. Därför vet jag hur stort utbyte man har av underbara far- och mor-föräldrar som leker och busar med en när man är liten, och som finns kvar och stöttar, intresserar sig och bryr sig om en också när man växt upp. Jag vill att mina barn ska ha samma möjlighet till det som jag. Dessutom tror jag att min farmor skulle bli en ypperlig regnbågs-morfarsmor och farfar en ypperlig regnbågs-morfarsfar.

Om allt skulle gå enligt planera skulle vi vara mammor när vi är tjugofem. Gammalt förr, ungt idag – men alldeles lagom tycker vi.