Regnbågsbarn mår lika bra som andra barn!
Jag hittade en artikel för ett tag sen på Aftonbladet som handlade om att regnbågsbarn mår lika bra som andra barn. Det var ingen världsstormande nyhet kanske men ändå intressant att se vad som kommer fram från alla forskningar som görs nuförtiden.
Är ni sugna på att läsa artikeln så klickar ni här!
I väntan på… vad?
Det är tråkigt att vänta, utan att veta vad man väntar på. Dels väntar vi på att höra ifrån IVF-kliniken och få veta att vi står i kö hos dem. Det var ungefär en månad sen vi försökte få tag på dem på både telefon och mail för att ställa några frågor, men vi har fortfarande bara fått svar på mailen att någon annan kommer att höra av sig. När vi mailade tillbaka för att kolla om de glömt oss så fick vi bara beskedet att ”någon annan” som kunde svara på våra frågor skulle höra av sig så fort som möjligt, men det var tre veckor sedan. Förhoppningsvis ringer de väl när de får vår remiss. Men ganska jobbigt att behöva skaffa sig en remiss bara för att få svar på några enkla frågor. Men jag är så less på det här så jag orkar inte ens bli upprörd längre.
Vad väntar vi mer på? Danmark har vi lagt på is ett litet tag. Så i det fallet väntar vi mest på mer energi, reslust och några månadslöner. Vi får se när vi åker ner nästa gång. Men det är ganska skönt att inte känna stress över det på några månader.
Fler än vi som planerar barn?
januari 26, 2009, 5:26 e m
Filed under:
Längtan,
Om oss,
Planering | Etiketter:
danmark,
graviditetsklinik,
homoföräldrar,
homosexuell,
insemination,
lesbisk,
Närståendeadoption,
skaffa barnDet är alltid roligt att göra saker tillsammans med andra. Eller i alla fall att följas åt och utbyta information och erfarenheter på vägen. Därför vore det kul att få kontakt med någon/några som är i samma sits som vi som planerar att starta bebisverkstad till sommaren. Gärna genom insemination i Danmark, men annars är det kul att prata barn-skaffande över huvud taget.
Vi är medlemmar på Familjeliv.se, men har ännu inte hittat några personer som planerar barnskaffande till sommaren ännu. Vi fortsätter leta.
Undersökningar innan insemination
Innan man inseminerar finns ett flertal tester som ska göras. Klinikerna kräver ibland inte alla tester, men för att vara på den säkra sidan är det bra att ha testat sig mot detta:
HIV
Klamydia
Gonorré
Syfilis
Röda hund
Hepatit B och C
Om man har möjlighet rekommenderas man även att undersöka äggledarna med hjälp av kontraströntgen, HSG. Det gör man för att undersöka passagen i äggledarna. Om det finns komplikationer i passagen är det onödigt att lägga dyra pengar på inseminationer som ändå inte ger någon effekt.
Det finns dock inga garantier för att alla sjukhus genomför undersökningar inför en insemination. Kanske ännu mindre om man är öppen med att man ska åka utomlands för inseminationen. Det gäller alltså att hitta en gynekolog/barnmorska som är villig att hjälpa till. I Stockholm finns kliniker som är specialiserade inom detta och som har stor erfarenhet av lesbiska. Här uppe i norr är det inte lika självklart. Därför mailade jag till landstinget Västernorrland och frågade följande:
”Jag undrar var man vänder sig om man vill göra förberedande undersökningar inför insemination i utlandet. Olika landsting har olika bestämmelser för detta och jag undrar hur det ser ut här. Tester som ska göras innan är t.ex. HIV, klamydia, röda hund etc. Helst ska man också ha gjort en äggledarspolning. Får man hjälp med detta i vårt landsting även om man är homosexuell och öppen med att man ska insemineras utomlands? Vart vänder man sig? Vad kostar det?”
Svaret blev:
”Vårt landsting har rutiner för lesbiska par som innebär att man utreds på hemmaklinik inför insemination. Du bör ta upp med din familjeläkare om remiss till specialist på kvinnokliniken på sjukhuset. Du betalar vanlig patientavgift vid besöken.
Mvh B.E
Ledningsstaben hälso- och sjukvård”
Hoppas att det är lika självklart och tydligt den dagen vi väl står där…
Vill bli ung mamma
Båda vi två har alltid velat ha barn tidigt. Vi har längtat på varsitt håll sedan vi bara var femton-sexton år, men den senaste tiden har längtan känts mer realistisk. Ett par kompisar har redan fått barn, några ska ha, och flera planerar. Jag tror egentligen inte att folk runt omkring oss skulle bli särskilt förvånade om de visste att vi börjat planera. Själva förvåningen skulle väl i så fall mest ligga i att vi på varsitt håll är den enda i släkten som är homo, och det vore lustigt om vi samtidigt blev de första att få barn bland den yngre generationen. Varken jag eller flickvännen har ännu några kusinbarn, syskonbarn, eller några andra barn i släkten överhuvudtaget.
Släktens första tanke när man berättar att man är gay är annars ofta ”kommer hon/han någonsin att kunna skaffa barn?” Därför vore det lite roligt att vara först ut på bebisfronten. Min mamma sa följande senast jag och flickvännen var hemma: ”Åh, jag sörjer faktiskt lite att vi inte har några småbarn i släkten.” Just så sa hon. För mig lät det som ”Åh vad roligt det vore med barnbarn.” Som snabbt kan översättas till ”Jag som stolt mor till homosexuell dotter ger härmed min fulla välsignelse och önskan om att Ni skall göra mig till stolt regnbågsmormor.” Okej, det var väl inte riktigt så hon sa, men det känns ändå som att hon skulle vara helt okej med att bli mormor åt en liten knodd, inseminerad som hemmagjord.
Pappa älskar barn och skulle bli en toppenmorfar, det är det inget tvivel om. Hans farhågor skulle istället vara att min framtida, storslagna karriär inte ska hinnas med om jag blir för upptagen med blöjbyten och barnvagnsrallyn. Karriär först, barn sen – det är pappas melodi. Inte för att han följde sina egna råd direkt, men det gick bra för honom ändå.
Min farmor vara bara arton när hon fick sitt första barn. Nitton när hon fick min pappa. Min mamma och pappa var inte heller så gamla när de fick mig. Därför vet jag hur stort utbyte man har av underbara far- och mor-föräldrar som leker och busar med en när man är liten, och som finns kvar och stöttar, intresserar sig och bryr sig om en också när man växt upp. Jag vill att mina barn ska ha samma möjlighet till det som jag. Dessutom tror jag att min farmor skulle bli en ypperlig regnbågs-morfarsmor och farfar en ypperlig regnbågs-morfarsfar.
Om allt skulle gå enligt planera skulle vi vara mammor när vi är tjugofem. Gammalt förr, ungt idag – men alldeles lagom tycker vi.
Insemination i Sverige
För oss finns egentligen bara två alternativ för att skaffa barn. Insemination genom den svenska eller utländska sjukvården. Här kommer lite information och några plus och minus om att insemineras genom den svenska sjukvården:
Vill man ha juridiken på sin sida kan Landstinget hjälpa till. Lesbiska par får insemineras på svenska sjukhus nuförtiden, men kötiden är lång.
Fördelen är att båda kvinnorna automatiskt blir skrivna som barnets föräldrar, med samma rättigheter och skyldigheter. I Sverige är alla donatorer öppna. Det innebär att barnet har rätt att ta reda på vem donatorn är. Informationen sparas och blir tillgänglig för barnet när hon eller han fyller arton år.
Nackdelen kan vara att det inte är säkert att man får hjälp att skaffa syskon. Landstinget erbjuder i första hand sin hjälp till barnlösa par. Vissa landsting erbjuder syskonförsök, men då måste samma kvinna bli gravid igen. Den andra kvinnan får då ingen möjlighet att föda ett barn, om hon skulle vilja det.
Priserna skiljer mycket mellan olika landsting. På vissa ställen är det gratis, då man enbart betalar vanlig sjukvårdstaxa. På andra ställen är det dyrare och man betalar för varje försök. En del landsting har ett visst antal gratisförsök, men man får betala en eventuell provrörsbefruktning själv, om vanlig insemination inte fungerar.
I vårt fall skulle vi få hjälp i Umeå eftersom vi hör till den regionen. I Umeå gäller att varje inseminationsförsök kostar 8000 kr. Man får tre till fyra försök på sig och om man inte blivit gravid genom dessa får man göra en (1) gratis provrörsbefruktning. Lite mer info finns på hemsidan.
”Micha, fyra månader, har två mammor. Men ingen pappa.” Läs den här artikeln om ett lesbisk par som inseminerats i Sverige.
Ett barn blir till – hur?
En spermie krockar med ett ägg. Det är inte svårare än så. Eller? Om man nu råkar vara i en relation med dubbla uppsättningar ägg och noll spermier, hur gör man då?
Som tur är finns det ju flera olika möjligheter. Här kommer några fixa-hemma-metoder som vi INTE kommer att använda (men det är ju bra att känna till alternativen):
- Att gå ut på krogen och hitta ett villigt och lättlurat fem-i-tre-ragg. Kompisar som inte är så insatta tycker ofta att ”ja men herregud, varför krångla till det med inseminationer och resor och dyra pengar när man bara kan gå ner på krogen?” Men det är aldrig något vi ens övervägt. För det första vet man ju inget om killen och hans gener. För att inte tala om alla sjukdomar man kan lyckas dra på sig. Det juridiska blir inte heller så lätt eftersom det blir svårare för oss att blir två juridiska föräldrar, utan godkännande från ”pappan”.
- Att låna sperma av en killkompis som ställer upp som donator och inseminera hemma. Vi har ett par stycken som gärna skulle ställa upp, men det är nog inget för oss ändå. Det finns tråkiga historier där flator lånat sperma av en killkompis som på förhand lovat att endast finnas i bakgrunden och inte som förälder, men som sedan ångrat sig när barnet väl är fött. I en sådan situation spelar eventuella avtal som man kommit överens om innan ingen roll. Donatorn ses som pappa i lagens ögon och har rätt till halva vårdnaden.
- Att annonsera efter ett bögpar som vill skaffa barn tillsammans med oss. Den här metoden var vanlig förr i tiden när insemination av lesbiska inte var tillåten i Sverige. Men det är inte heller något som passar oss. Vi inbillar oss att det är fullt tillräckligt för oss med två vuxna människor som ska komma överens om barnets uppfostran. Att blanda in två stycken till i vår familj känns lite olustigt. Vi älskar ju varandra och vill ha en familj med bara oss två och våra barn.
Längtan efter barn
Jag och min flickvän har bott ihop i ett år och längtat efter ett gemensamt barn ungefär lika länge. Kanske längre. Vi funderar mer och mer på hur det här barnet ska komma till. Det är nämligen så att vi inte kommer bli som vilken vanlig Svensson-familj som helst. Vår familj kommer att ha två mammor och ingen pappa.
Därför kommer vår skaffa-barn-process sticka ut en aning från normen. Den här bloggen har vi startat för att samla ihop våra egna tankar och uppleverser samt nyttig information kring skapandet av en ny liten regnbågsfamilj.
Regnbågsknytt - I väntan på ett bebisfrö 