Regnbågsknytt – I väntan på ett bebisfrö

Det känns väldigt underligt att jag och min flickvän inför en insemination måste sätta oss ner och tänka efter hur vi önskar att vår bebis ska se ut. Hade vi kunnat skaffa barn med varandra så hade det ju inte varit så mycket att fundera över, men nu är det ju inte så.

Det man kan välja är om donatorn ska ha skandinaviskt eller etniskt utseende, ögonfärg, hårfärg och längd. Det mest naturliga vore väl att matcha utseendet med våra utseenden för att barnet ska bli så likt oss som möjligt. Men det finns ju inga garantier för det ändå. Vi har blå ögon och skandinaviskt utseende båda två, så det lutar väl åt det. Men tänk vilken söt unge det skulle bli med mörk hy och stora bruna ögon! Då skulle barnet i och för sig se adopterat ut, men vad gör det?

På inseminationsklinikerna brukar de försöka matcha utseendet mot den kvinna som inte ska föda, för att barnet i så stor mån som möjligt ska kunna likna båda mammorna. Men det måste ju vara omöjligt ändå. Bara för att en donator har blå ögon och ljust hår behöver han ju inte alls vara lik någon av oss två.

Det känns konstigt att välja. Utseendet kommer ju ändå inte att spela så stor roll när man väl har fått sitt lilla barn.