Härliga, festliga, färglada och underbara pride är slut för i år! Vi har haft det jättebra. Väder, boende, vänner, föreläsningar, öppna förskolan, parad och pride park (som äntligen är tillbaka i Tanto där den hör hemma!) -allt har varit kanon!
Vi hyrde som sagt en lägenhet tillsammans med buskillen M och hans mammor. En trea på Hornsgatan, 100kvm med barnrum var fantastiskt. Både Edith och buskillen M tyckte att det var superspännande att testa alla nya leksaker. Gärna alla på en gång såklart!
Dagarna spenderades i Kulturhuset där det pågick otroligt många intressanta, inspirerande, känslosamma, engagerande föreläsningar. På kvällarna hängde vi i Tantolunden och Pride Park där Edith blev överöst av ballonger, pins, kapsylöppnare och andra give aways. Hennes regnbågsoutfit lockade fram en hel del “men åhh vilken söt!”
Inne i Pride park fanns Pride kids området. Åh vilket schysst initiativ! Vi klagade rätt friskt förra året på barnaktiviteterna i Kungsträdgården. Eller bristen på barnaktiviteter kanske en ska säga. I år var det tvärtom alltså. Varje kväll anordnades mini-disco i Pride Kids-tälten. Helt otroligt fint och festligt tyckte vi allihopa! På lördagen efter mini-discots sista dans och det var dags att gå hem sittstrejkade vår dotter och parkerade sig utanför tältet… hur ska detta sluta?
På onsdagen besökte vi öppna förskolan. Edith och mammorna tyckte det var superskoj att träffa fler regnbågsfamiljer och vi lekte i nästan 4 timmar. Tyvärr räckte inte tiden riktigt till alla dagar så på torsdagen och fredagen var vi kulturella och gick på föreläsningar på Kulturhuset istället för att hänga på ÖF. Vi lyckades tajma in Ediths sovning båda dagarna så det var perfekt. Känns schysst att kunna ge 100% fokus på föreläsningen och inte 95% på ett barn som springer omkring non stop!
Paraden är ju såklart veckans (och årets) höjdpunkt! Det är magiskt att gå/skutta/dansa fram längs gatorna i färgglada kläder och bara njuta av atmosfären! Edith, som för övrigt inte längre gillar att åka vagn mer än 5 minuter, sprang fram och tillbaka, vinkade, dansade och showade tillsammans med buskillen M och fotograferna flockades runt dom. Inte så konstigt så sjukt söta som dom är! Vi gick hela vägen från start till slutet av Hornsgatan för att sedan se sista delen av paraden,. På slutet var kidsen så grymt trötta efter allt vinkande och springande så när vi gick genom ett jublande Hornsgatan somnade båda två. Lite otajmat men vad gör det. Nästa år ska vi hoppa in efter vägen då vi missade att se 2/3 av paraden vilket var tråkigt.
Regnbågsfamilje-gänget växer för varje år vilket är fantastiskt roligt! Vi utmanar dock (nästan) alla andra familjer till att bjuda lite mer på sig själva. Det är ju inte längre så ovanligt att vara regnbågsfamilj och jag känner att vi behöver bjuda varandra, barnen och publiken på lite mer skoj! Kanske något tema eller mer musik? Ja jag ska fila på det till nästa år, vi är ju trots allt det största ekipaget och vi lär knappast bli färre åren som kommer! Kanske vore superhjälte- eller sagotema roligt för både barn och vuxna?
Tvättar, hänger och sorterar kläder inför packningen. Snart dags för Pride igen, och som vi väntat och längtat. Vi har klurat på paradklläder hela veckan och känner oss äntligen hyffsat i fas (varför vara ute i god tid liksom) och kommer se ut som en färgexplosion hela familjen. Härligt! Vi åker ner med tåg, skittidigt, på tisdag morgon tillsammans med buskillen M och hans mammor. Likt förra året hyr vi en lägenhet tillsammans, vilket är grymt smidigt och dessutom ett billigare alternativ än hotell. Förutom att det är smidigt och billigt är det såklart jäkligt roligt att bo tillsammans.
Vi har kikat lite på programmet under veckan och kan väl säga såhär efter första titten att vi kommer hänga en del i ”rum för barn” på kulturhuset, öppna förskolan vid Högalidskyrkan där vi hängt de senaste två åren och en del föreläsningar som jag optimistiskt hoppas med att hinna/kunna gå på. Några av föreläsningarna som vi är sugna att gå på är:
* Synliggörs regnbågsfamiljerna i förskolan?
* Hur kommer man levande ur heterofamiljen? (med underbara Mian Lodalen)
* Tillsammans i den moderna familjen
* Sagolika barnböcker
Vi får se vad vi är sugna på och vad som händer runt omkring när det väl är dags, lekparker är förmodligen ett annat hett tips.
En sak är i alla fall säker och det är att vi är i stockholm från tisdag till söndag och väldigt gärna träffar nya människor. Tveka inte med andra ord att höra av er om ni besöker Pride!
Filed under: regnbågsfamilj
Hos oss händer det grejer, tyvärr märks det inte lika tydligt på bloggen. Här hemma håller vi på med en hel del projekt för att ”boa” in oss mer och mer. Vi har bott i radhuset i ett och ett halvt år men har liksom inte riktigt kommit på plats än och nu har resan dit börjat på riktigt. Vi plastar om köksluckor i en renovering light av köket, beställer tapeter, framkallar förstoringar till efterlängtade tavlor som ska upp på väggen plus en massa andra småsaker men som tar en alldeles för lång tid att genomföra. Däremellan håller vi tummarna superhårtför att fler bebisfrön ska bli till och växa i fina vänners magar.
Tiden går fort, det säger vi ofta men nu när vi tittar igenom och valt foton till alla ramar vi köpt och inser att det hänt massor av saker på väldigt kort tid. På 15 månader har Edith förvandlats från en lillknopp..
till en busbrud som älskar att säga hej och vinka till alla h e e e e l a tiden, dansa och göra rörelser till ”vipp på rumpan affärn” , äta själv, dricka ur glas och ej pipmugg, vara ute i naturen med mormors hundar, säga OJ! varje gång man går på ett ojämnt underlag, dricka havremjölk och köra dockvagn med endast bankdosan i. Ja en hel del och jag har inte fått med ens hälften. Det händer saker varje dag och man ser att nya spännande saker upptäcks hela tiden. Det är skithäftigt.
På måndag ska jag och E åka till Stockholm för att hälsa på min kompis A som är hemma från sitt jobb i Karibien, det ska bli superskoj och vi hoppas att vädret blir bättre då vi har tänkt att turista till det ordentligt, något som man inte gör när man är i Stockholm annars. Nu blir det nog klassiska turen i gamla stan, förbi slottet och kanske Skansen.
Har ni några förslag på vad man ska se i huvudstaden tar jag gärna emot dom?
Tiden rullar iväg och det var en evighet sen vi uppdaterade här. Vi har kalasat en massa sedan sist och vår lillknopp har blivit vår 1-åring. Det är helt galet. Det har gått så fort det här året samtidigt som vi inte kan förstå att hon varit liten bebis. Snacka om att man lever i nuet när man har barn.
Ediths första födelsedag var den bästa. Alla hennes mormor och morfar var här och såklart alla morbrors med flickvänner och favoritmoster C. Favoritpresenten var en gungsnigel och tillsammans med lammet Timmy och hopprenen så är djurparken numera komplett, anser vi mammor i alla fall. Återstår att se om morbror P tycker likadant.
Mamma M hade bakat tårtor och kakor (hela veckan) som var supergoda. Jag och Edith stod för städning och kanelbullar och försökte hålla oss så långt från tårtbageriet som det gick.
Veckan efter 1-årsdagen och kalaset bytte Edith ut krypning och några få stapplande steg till att gå fullt ut. Nu gör hon inget annat så det är med andra ord full fart här hemma.
När vet man att ens barn är just ett barn och inte en bebis längre?
Min teori är följande:
* När hon medvetet slänger saker på golvet från sin stol om och om igen och redan innan saken i fråga har slagit i golvet så vill hon att man ska plocka upp den.
* När det blir en sport om vem som hinner snabbast fram till den förbjudna saken (läs eluttag, trappa till övervåningen eller sanden i kattlådan) – bebis eller föräldern?!
* När hon dansar till Michael Jacksons Billie Jean men inte Westlife. (Yes!)
* När hon och hennes kompis coola K kryper iväg tillsammans på öppna förskolan utan att ens kolla bakåt på sina föräldrar utan beger sig snabbt iväg för gemensamma bus. Andra barn dom stannar snällt kvar i närheten så dom kan se sina föräldrar hela tiden.
* När det inte är roligt att sitta i vagnen längre (om man inte är supertrött – då är det rätt okej!) Det är såklart roligare att stå, klättra och hänga ut från vagnen.
* När alla skåp i köket är den bästa leksaken ever! Särskilt det förbjudna skåpet med stora tallrikar och stekgrytan alternativt skafferiet (och kokospåsen som tydligen var öppen..)
I julklapp önskar vi oss för övrigt låd och skåpspärr, grind till trappen nere och plåster.
I helgen har vi varit i Stockholm två nätter för teaterbesök och trevligt sällskap. En helg tillsammans då vi inte bara varit mammor utan mest A och M. Tid för varandra och att bara vara. Vandrat på Söder och fönstershoppat i coola (och dyra) vintagebutiker. Fikade på ett mysigt gay-fik och skrattade mycket tillsammans med vänner.
Edith har varit hemma med mormor M, morfar B och alla hundar. Hon har säkerligen visat mormor alla hyss hon kan och morfar B har lärt henne hejaramsor med tillhörande rörelser. Det kändes jättekonstigt och gruvsamt att åka ifrån henne då vi inte varit borta från henne båda två samtidigt någon natt. Men det gick över förväntan och vi har de här två nätterna sovit gott (och länge). Värre har det varit för mormor då E blev förkyld sista natten och inte var så sugen på att sova några längre stunder… men trots det så känns det jätteskönt att allt gått bra för mormor och morfar. Vi har såklart längtat ihjäl oss efter henne flera gånger om men det är skönt att vara A och M tillsammans.
Idag är det den första VAB-dagen vi tar ut. Sjukstuga bigtime här hemma. Mamma M har trasig rygg och då stannar jag såklart hemma och agerar fungerande förälder som kan lyfta och krypa runt på golvet och jaga Edith till hennes stora förtjusning. Dock slog stora febern till vid lunchtid och Edith har nu 39,6 grader. Inte lika leksugen längre. Nu är det mysa i knät som gäller och vänta på att Alvedonen gör verkan i lillkroppen. Vi har en riktigt softardag i soffan, som en söndag ska vara. Bäst att ta vara på de korta stunderna där vi får pussas och krama på henne utan att hon vill gå ner på golvet och leka- det enda som är positivt när små barn är sjuka.
Filed under: regnbågsfamilj
Nu har vi riktigt kommit in i semesterlunken hemma. Det tog ett par dagar för oss alla tre att komma ur Pride-bakis dimman efter alla intensiva färgglada lyckliga dagar. Nu är det inga glamourösa glitterdagar i storstan längre, så fort semestervecka 3 startades kom också regnet. Vi har spenderat de senaste dagarna hemma och inne för att ta tag i vanliga Svenssonsaker som att tvätta och städa, rensa ur Ediths kläder som helt plötsligt blivit urvuxna i olika små högar. Spara, lånat som ska tillbaka och det som ska säljas på Tradera. Lägga ner kläder tyckte Edith var fantastiskt skoj, ja att sitta och riva ut alla kläder vi vikit ihop och lagt ner alltså. Snacka om evighetsgöra.
Nu är vi hemma efter en underbar tripp till Stockholm Pride och lite pridande här i Norrland.
Stockholmsveckan innehöll öppna förskolan-besök, sångstunder, lek i lekparker med buskillen M, många skratt, nya bekantskaper och såklart träffar med efterlängtade vänner som vi inte sett på alldeles för länge. Edith lärde sig tre dagar innan avresa ner till Stockholm att skrika med den högsta brandlarmsrösten ni kan tänka er när hon blir uppspelt och glad. Det var alltså en utmaning att hålla henne på en lagom mittemellan nivå på tågresan, ja alltså inte för glad för att riskera att vi skulle bli av slängda i Hudiksvall men såklart inte heller ledsen och grinig för det gillar ju ingen medresenär precis. Allt gick bra, åtminstone tycker vi det. Vi vet inte om den 20-åriga skatekillen mittemot oss tyckte likadant om vi ska gå på hans rullande ögon och suckande…
Nya området i Kungsan var väl sådär. Nu när man travar omkring med barnvagn överallt och gärna vill slå sig ner på någon gräsplätt ibland för att inte vara konstant i vägen, plus att lillknoppen inte ska behöva sitta i en vagn hela dagen så fanns det helt klart begränsningar. Hoppas dom kikar på det till nästa år. Ge oss barnvagnsdrivers en gräsplätt, alla kommer vinna på det, vi lovar!
Paraden är ju alltid magisk och som vi har längtat och fällt en och en annan tår år efter år när vi sett regnbågsfamiljerna och önskat att vi en dag skulle få gå där som en familj. Edith hade laddat optimalt innan med hotellfrukost bestående av smörgåsrån, vattenmelon och gurka, för att sen sova i nästan två timmar. Hon vaknade lagom till paradstart och var sen lyckligaste bebisen i världen de närmaste 3 timmarna. Jag bar henne hela vägen och hon skrattade, flinade och charmade publiken. Det var verkligen helt underbart och en väldigt lyckligt och färggrant minne som alltid kommer att leva kvar.
Underbar vecka med andra ord.
Imorgon bär det iväg till storstaden för att prida loss. Första gången som en familj. Lycka.
Vi har spanat in några aktiviteter som vi vill gå på. Bland annat regnbågsförskola, babyrytmik, sagoläsning med Sagolikt bokförlag och lite sportföreläsningar för mig, A. Sen blir det såklart en hel del häng i parken. Vi kan ju varken missa rockkvällen eller schlagerkvällen. Detta kommer bli grymt bra!
Vi ser fram emot att träffa andra regnbågsfamiljer eller de som planerar att bli. Vore jätteskoj att utöka vänskapskretsen, så hör gärna av er i kommentarsfältet om ni också är på Pride så kanske vi kan ses en stund?!
Regnbågsknytt - I väntan på ett bebisfrö 
